Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

3 steg tände maktraketen

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2004-02-04

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Så blev Göran Persson den mäktigaste statministern i modern tid

Göran Persson är mäktigare än någon annan statsminister i modern tid.

Det kan han tacka riksdagen för.

Mäktigast EU-medlemskapet, budgetprocessen 1997 och fler år mellan valen har gjort Göran Persson till vår mäktigaste statsminister i modern tid.

Den svenske statsministern har alltid varit en person med makt och inflytande. Regeringen lägger förslag till riksdagen, statsministern och ingen annan utser regeringen.

Men en trestegsraket av riksdagsbeslut under 1990-talet har gjort Göran Persson mer inflytelserik än sina företrädare.

Avsikten var inte att stärka statsministerns och regeringens ställning.

Men det blev effekten enligt en rad nordiska forskare och politiker som samlades i går för att diskutera vad som händer med den parlamentariska demokratin i EU.

Medlemskapet i EU. 1995 blev Sverige medlem i Europeiska unionen. Motorn i samarbetet är toppmötena där stats- och regeringscheferna träffas. De äger rum minst fyra gånger om året.

Innan Göran Persson åker till mötena samråder han med riksdagens EU-nämnd där alla partier finns representerade. Vill man hårdra instruerar riksdagen statsministern hur han ska bete sig på toppmötena.

Men statsministerns manöverutrymme är stort. Det kan exempelvis tänkas att han inte protesterar lika högljutt mot ett förslag som riksdagen tänkt sig.

Nya frågor kan dessutom dyka upp vid sittande bord, då har riksdagen inget inflytande. De talrika informella samtalen under mötets gång är minst lika avgörande som inläggen vid förhandlingsbordet. Dem är det svårt, för att inte säga omöjligt, att kontrollera.

Ny budgetprocess. 1997 infördes en ny beslutsprocedur för statsbudgeten. De stärkte regeringens ställning. Tidigare kunde riksdagen mycket enkelt lägga till nya utgifter i budgeten mot regeringens vilja. Efter nyordningen kan oppositionen sällan åstadkomma mer än en ommöblering inom utgiftsområdena. Drastiska förändringar av regeringens förslag eller nya ofinansierade utgifter är praktiskt taget omöjliga få igenom.

Längre mellan valen. Mellan 1970 och 1991 var det val till riksdagen vart tredje år. Nu är det vart fjärde.

Förändringen genomfördes i stort samförstånd mellan partierna. De tyckte att man använde det första året efter valet till att tillsätta nytt folk och förbereda de stora förslagen, nästa år till att regera och det tredje året att förbereda nästa val.

Nu hinner man alltså regera två år. Fördel Persson - såklart.

Lena Mellin

Följ ämnen i artikeln