Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingrid, Inger

Vad är det egentligen för fel med ytlig trevlighet?

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-05-26

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Finns det något roligare än ett amerikanskt apotek? Kanske. Fast inte när man står mitt i ett. Bara så ni vet det: inget tillstånd i livet är så allvarligt att det inte går att medicinera bort. Allt ni behöver lista ut är rätt grogg av pastellfärgade piller och lyckan är er.

Inte bara lyckan, förresten. Framgång, filmstjärneleende och en ovanligt välartad kärnfamilj också. Samt ett spännande sexliv.

Det har faktiskt skrivits doktorsavhandlingar om det där. Skillnaden mellan amerikaners och européers syn på medicin, alltså. Samma piller har väldigt olika effekt, beroende på vilken kontinent man bor på. I Europa blir en ledsen och förkyld stackare en glad och aningen mindre förkyld stackare om han tar ett piller. I Amerika blir en ledsen och förkyld stackare en ung Robert Redford, som just vunnit högsta vinsten på Lotto, om han tar samma piller. I varje fall att döma av reklamen.

Så är det konstigt att folk älskar Amerika?

Vadå, älskar? Säger ni. Usch. All den där ytliga trevligheten.

Jaja. Men vad är det egentligen för fel på "ytlig trevlighet"? Om man får fråga. Den slår åtminstone vår egen ytliga otrevlighet.

Kanske är det egentligen inställningen att allt går att lösa, att allt är möjligt, som vi europeiska snobbar inte tål. För vem ska man då skylla på om det inte löser sig?

Chefen, kanske?

Inte ens det går längre i Amerika. Min favorit bland alla hjälp-dig-själv-böcker här i New York är John Hoovers "How to work for an idiot", det vill säga "Hur man arbetar åt en idiot". Undertiteln är "Överlev och frodas utan att döda din chef".

Den står på hyllorna bredvid miljardären Donald Trumps senaste "How to get rich", "Hur man blir rik". Kanske har John Hoover arbetat åt Trump.

Nej, det enda amerikaner har kvar att skylla på är konspirationer. Den stora bästsäljaren just nu är Dan Browns "Da Vinci-koden". En roman om att världens alla genier tillhör ett hemligt brödraskap som förvaltar ännu hemligare information om historien. Särskilt vad gäller Jesu liv, förstås. Bara på flygplatsen säljs fyra fackböcker som handlar om vad detta hemliga brödraskap vet. Egentligen. Plus en väldig massa böcker om alla mörka hemligheter som styr den amerikanska regeringen. Egentligen. Och ett halvdussin böcker om hur baseballsporten är i händerna på konspiratörer.

Egentligen.

Så allt går att lösa. Men världen är en sammansvärjning. Inte undra på att amerikanerna har så roliga apotek. Egentligen.

Johan Hakelius