Bara riktiga legender ska få egen kåk av kommunen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-04-07
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det var vad alla pratade om i fredags. Ämnet. Jag hade spänt på mig snöskorna och kollat batterierna i lavinsändaren för att överleva en expedition från Odenplan till Hötorget. Svensk vårvinter, ni vet. Man undrar varför Göran Kropp envisades med att åka utomlands.
Det var ett panelsnack, direktsänt i radio från Hötorgshallen. Gratis kaffe och ett vänligt bemötande. Sånt kan det aldrig bli för mycket av när det är vårvinter. Och snön hade knappt hunnit smälta in under kragen förr-än Agneta kom på tal.
Inte ABBA-Agnetha och hennes nya skiva. Robinson-Agneta.
- Hybris, sa någon.
- Fräckt, sa någon annan.
Allihop skakade på respektive huvud. Och det där brevet till kulturförvaltningen i Göteborg lästes upp högt. Om och om igen.
"Jag Agneta Ekström kallad av många medborgare i Linnestaden för legenden.!!" (Jo, jag vet att det heter Linnéstaden, men Agneta har nog ont om accenter i datorn. Men hon har gott om utropstecken.)
"För att kunna leva och verka i Sverige vill jag bo som det tillstår mig."
(Jo, hon menar nog anstår, egentligen.) "Härmed vill jag att något hus på en av öarna i Göteborgs skärgård ställes till mitt förfogande."
Ja. Ni har också läst det. Högt för varandra, antagligen.
Sen fortsatte det så där hela dagen. På bussen var pensionärer upprörda. På fiket garvades det. I Systemkön skakade bekanta sina huvuden i djupaste samförstånd.
Ojojoj. Den där Robinson-Agneta! Vem tror hon att hon är!
Expressen hade läsaromröstning. 93 procent var överens om att snuva Robinson-Agneta på skärgårds-kåken.
Hårda bandage.
Men lätt att fatta. Man gör inte så där i Sverige. Vill man ha gratis boende skickar man inga brev. Man ska helst hålla på med annan, mindre begriplig kultur än tv-såpor. Och så ser man till att hålla sig väl med Horace Engdahl och kulturrådet och konstnärsnämnden och så. Då kan man få gratis boende i fin miljö.
Men man pratar inte om det. Så är det med alla riktigt fina förmåner i Sverige. Och man skriver verkligen inte diarieförda brev.
Sorry, Agneta. Du har nog varit på ön för länge. Förlorat din sociala kompetens.
Själv blev jag mer upprörd över en notis i Aftonbladet i lördags.
Vår egen Elvis, Eilert
Pilarm, har satts åt av skattemyndigheten.
Eilert fick ett stipendium på 10 000 spänn av Pappers. Nu påstår fogdarna att det inte alls är skattefritt. Eilert "betraktas som anställd".
Det är löjligt. Eilert är inte anställd. Han är en legend. På riktigt.
Ska någon ha en kåk är det Eilert Pilarm.
Ett flådigt Graceland, fast på norrländska. Välisolerat mot både skattmasar och vårvintern.
Där har ni ett riktigt ämne att prata om.