Karl XII:s död ger inte forskarna någon ro

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

30 november är det exakt 291 år sedan Karl XII stupade vid Fredrikshald i Norge. Dödsbudet nådde Stockholm fem dagar senare. Den andfådda kuriren som sprang in på Stockholm slott hade kungens genomskjutna och blodiga hatt med sig.

Stockholms stadsportar stängdes. Inga fartyg fick lämna hamnen. Samma kväll kallades rådets herrar till slottet.

Nästa dag hyllades kungens syster, Ulrika Eleonora, som ny regent. Dagen därpå, söndagen den 7 december, kungjordes i alla kyrkor i Stockholm att kungen hade stupat och att landet fått en ny regent, Ulrika Eleonora. Alla landets kyrkklockor ringde en timme varje dag fram till begravningsdagen den 26 februari 1719.

Omedelbart spreds rykten om att kungen blivit mördad. Debatten har pågått ända fram till våra dagar och om några månader kanske gåtan kan få sin lösning. Karl XII:s kista i Riddarholmskyrkan kommer av allt att döma att öppnas och hans kranium att undersökas med modernaste teknik.

Locket har öppnats fyra gånger tidigare: 1746, 1799, 1859 och 1917. Den mest vetenskapliga undersökningen gjordes 1917 då kraniet röntgades och fotograferades från alla håll. Såret i tinningen har mätts och undersökts så många gånger att ingen längre kan säga exakt hur stort hålet var från början. Det har skrivits en mängd böcker där olika personer utpekats som skyldiga. Det har gjorts otaliga ballistiska tester och undersökningar. Det har skjutits genom plåtburkar, cementrör, häst- och grishuvuden. Det har skjutits genom filthattar och med alla tänkbara sorters ammunition.

Digra skrifter har publicerats med detaljerade redogörelser om kalibrar och kulbanor för samtliga vapen inom de dåtida svenska och norska arméerna. Kartor har ritats och förkastats över hur löpgravarna kan ha gått den kvällen då kungen stack upp huvudet för sista gången. Man har fotograferat området med värmekameror, för sanningen är att ingen vet hur löpgravarna gick och därför vet man inte heller exakt var kungen stod när han blev träffad och eller varifrån han blev beskjuten.

Akademiska karriärer har satts på spel. Forskare har dragit varandras namn och rykte i vanära. Historiker har blivit dödsfiender för livet. Den största debatten kom 1938 då teorin om kulknappen lades fram: uniformsknappen som i dag finns på Varbergs museum och som många tror var kulan som dödade kungen. Knappen har dna-analyserats och visade då spår efter flera olika dna, dels av den typ som kungen hade, dels av andra dna. Kungens dna kan ha kommit dit då en av forskarna på 1930-talet förde kulan flera gånger genom hålet i kungens hatt. Debatten går vidare.

Kungens svåger, Fredrik av Hessen, är den som oftast utpekas som motorn i en mordkonspiration. Han verkade ha suttit och väntat på dödsskottet den ödesdigra kvällen. Så snart budet nådde honom handlade han mycket snabbt och gjorde allt som krävdes för att hans hustru, och snart även han själv, skulle ta makten i riket. Dessvärre var det den enda gången Fredrik agerade raskt och beslutsamt, resten av sina dagar tillbringade han i glada vänners lag och omgiven av ständigt allt yngre kvinnor.

När kungen stupade, 36 år gammal, hade stormakten Sverige utkämpat ett 18 år långt försvarskrig som började med att Ryssland, Danmark, Sachsen och Polen anföll Sverige och svenska besittningar. Den då bara 17 år unge Karl XII hade omedelbart satt det väloljade svenska krigsmaskineriet i rörelse för att försvara fosterlandet. Under åren som följde gick stora landområden förlorade. Tiotusentals människor stupade eller lemlästades. Tusentals hamnade i fångenskap i Ryssland. Krigströttheten var allmän, fattigdomen stor och nöden utbredd, men trots överlägset militärt motstånd stod kärnlandet Sverige fortfarande kvar.

Karl XII, som i vår tid oftast utpekas som psykopat och allmänt galen, måste bedömas med sin tids moral. Vad gällde då? Vad krävdes av en kung? Vilka val hade han?

Nu är det alltså dags igen för en ny, seriös undersökning av kungens skalle. Det är en grupp forskare från Uppsala och Stockholm som ligger bakom. De har redan fått klartecken från Svenska kyrkan, och Riksantikvarieämbetet har sagt ja till en förstudie av sarkofagen. Av allt att döma kommer även andra instanser att ge sitt godkännande.

Syftet är att undersöka vad det var för material i den kula som dödade kungen. Om kulan var mantlad skulle det peka på att kungen blev mördad av en av sina egna.

Men ännu återstår många problem att lösa innan man ens kan lyfta på locket. Sarkofagen som kistan ligger i är i dåligt skick. Kommer locket att hålla för påfrestningen att hissas upp?

Redan nu hörs kritiska röster. Många forskare menar att hur man än mäter och undersöker kraniet kommer man aldrig att kunna bevisa att kungen mördades, än mindre utpeka en mördare. Det finns därför många som vill låta Karl XII vila i frid.