Trygga repriser och semestersex
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-22
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Sven Wollter läser "Lady Chatterleys älskare" i radion, sommarföljetong, och gissa om det ångar ur ormbunkssnåren.
Ni kan storyn: lady Chatterley är gift med tråkig, impotent riking, träffar skogvaktaren Mellors och sedan blir det åka av. Det är väl sådant tidningar som den här kallar semestersex.
Det är den perfekta storyn för Wollter, det där. Det finns klassperspektiv med sympatierna på rätt ställe, det finns civilisationskritik, det finns kulturkamp; i över trettio år censurerades boken i England, och framför allt finns erotiken. En pangmix.
Man riktigt hör hur Wollters röst skorrar trasorna av borgartanter runt om i riket.
Det är också en femton år gammal repris.
Det finns en scen i boken som beskriver hur Clifford, lady Chatterleys man, hypnotiseras av sin nya radio. En rejäl investering på tjugotalet, förstår man. Och nu sitter Clifford där, framför sin radio.
Han har ingen lust att träffa folk, eller prata. Han vill bara lyssna. Inte ens det. Han sitter bara där och låter ljuden bli ett täcke över hans huvud. Eller snarare vadd i skallen, för att tränga ut omvärlden.
När Wollter raspar ur sig det där partiet slår det mig att Clifford skulle ha älskat svensk sommarradio, åtminstone P1. För svensk sommarradio är som en trave tummade Saxons på utedasset. Korsorden är redan lösta och recepten utrivna. Inget kräver vakenhet, allt känns igen. Det är repris på repris.
Det är ring-in-program som det inte går att ringa till, eftersom telefonslussen stängde för ett halvår sedan. Det spekuleras i om det ska bli någon algblomning i år, när algblomningen redan är igång: repris från i våras. Det talas om växtligheten i april och om att den härliga hösten är här. Repris, repris.
Det är rogivande, meditativt, sövande.
Och så Wollter i Lady Chatterley, alltså. Trygg repris och därtill semestersex.
Man kan inte låta bli att undra: hur många svenska kvinnor sitter där vid radion i Cliffordkoma? Hur många drömmer sig bort till Wollters älskarstämma? Hur många låter sig behagligt sövas av den gamla stridsskriften för passion och klarvaken sinnlighet?
Och, än mer intressant, hur många av dem skulle ens märka om deras bortglömda män försvann i buskarna med en läcker skogvaktare?