Skynda er se Strindberg innan han kurrekurre- duttas
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-09-22
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Frågan är vad vi ska göra med alla ord och åsikter. Särskilt de som inte gör oss alldeles säkra på vår sak.
Ni kanske har hört talas om August Strindberg? De flesta har det, åtminstone i Sverige. Han är inte helt oväsentlig om man är intresserad av svensk litteratur. Eller dramatik. Eller journalistik. Eller egentligen vad som helst, om man ska vara noga.
Just nu spelas hans pjäs Kamraterna på Dramaten. Lilla scenen. Det är en komedi som handlar om konstnärer. För den skrevs innan någon bestämt att det ska heta kulturarbetare i stället.
Häromdagen pratade de om Kamraterna i radion. Sånt är bra för alla som inte har möjlighet att ta sig till Dramaten. Man kan liksom ändå få vara med på ett hörn. Höra hur det har gått. Om det blivit bra.
Som jag förstod det hade det blivit bra. Fast ändå inte. Ordet "ambivalent" användes. Det betyder kluven, tvehågsen och vacklande. Pjäsen var nog bra, i och för sig. Men det fanns ett problem: August Strindberg. Närmare bestämt hans åsikter. De var väldigt omoderna, särskilt vad gäller kvinnor. Det var inte bra. Men "man kan ju visa upp det", som recensenten lite tvekande - ambivalent - uttryckte det. Möjligen fanns en poäng, fick lyssnarna veta, att ändå tillåta en "ocensurerad Strindberg".
Ni som läser kultursidan i den här tidningen vet att alla inte har samma tur som August. Jag tänker på Astrid Lindgren. Petter Lindgren - ingen släkt såvitt jag vet - skrev bland annat om henne, eller egentligen om Pippi, den 7 september. Bilderboken Pippi Långstrump på Kurrekurreduttön har nämligen kommit ut igen. Och alla ni som trodde att Pippis pappa var negerhövding gör därmed bäst i att tänka om. Han är numera kurrekurredutthövding. Inget annat. För undvikande av obehaglig ambivalens.
Ingen ska heller behöva vara ambivalent när Grynet sjunger. Hon som inte tar någon skit, ni vet. Hon gav ut en cd med Magnus Ugglas gamla klassiker "Jag skiter". Kurrekurredutt-versionen. Inte så att det var något problem att skita i morsan, farsan, gubbar, kärringar, majen, rektorn och allt annat. Men textraderna "alla människor bara snackar, om hur dom vill man ska va, dom är bögar allihopa, jag funderar på att dra" slapp inte undan. "Bögar" lyftes bort. Sånt får man inte skita i när ambivalensen ska utrotas.
Ja, detta bara som en liten upplysning om samtiden. Vill ni se Kamraterna ska ni nog skynda er. Kanske är det sista chansen att se den osäkert okurrekurreduttad.