Mitt liv som roman - en hyfsad novell?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-28
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Om man vore en roman, skulle man vilja läsa sig då?
Knappast.
Man skulle inte ens få blicken att fästa på omslaget i bokhandeln. Och om den av misstag ändå fastnade en sekund och man sträckte fram en hand och började bläddra?…
Ja, gud. Denna eviga räcka av hundpromenader, kökshandräckning och mejlskickande. Även om man som roman var hårt redigerad, även om någon tappert hade försökt dramatisera ens jag – uppbyggnad, vändpunkt, kris, upplösning – skulle man möjligen duga till ett svenskt tv-drama, inte mer. Att LÄSA skiten?
Knappast.
Alla har det inte så. Som den självutnämnde kung Zog den förste av Albanien, som gillade att klä sina sex systrar i uniform, rökte 150 turkiska cigaretter om dagen och undkom 55 mordförsök. Eller Eddie Chapman, med kodnamnet Agent Zig Zag.
Det kom precis en bok om honom, Ben Macintyre heter författaren. Eddie Chapmans liv var i korthet det här: charmör och Englands förste kassaskåpssprängare, haffad av britterna på kanalön Jersey, sedan haffad av nazisterna, erbjöd sig spionera för dem, nedsläppt i fallskärm över England, blev genast dubbelagent för britterna, lurade tyskarna tillräckligt väl för att bli den enda britt som tilldelats järnkorset, efter kriget utsparkad av brittiska säkerhetstjänsten, fortsatte med sina skumraskaffärer och slutade som förmögen ägare till en kurort, ett irländskt slott och en Rolls-Royce.
Det är ett läsvärt liv. Om det finns ett problem med Eddie Chapmans liv som läsupplevelse, är det att det är alltför spännande för att duga som roman. Ingen skulle tro på historien, annat än i sann, biografisk form.
Det är sådant som kan få en att fundera. Man kanske borde göra något åt saken? Man kanske har någon slags skyldighet att leva sitt liv så att det blir läsvärt?
Jag menar, vill man verkligen vara någon slags socialrealistisk tråkroman med en oändlig inre monolog som inte ens handlar om lindblomste och madeleinekakor, utan om grillkol och kontoutdrag?
Knappast.
Där ungefär börjar man fundera på vem man borde förråda, var man borde se till att bli luftlandsatt, vilket land man skulle kunna ta över och om ens syster klär bäst i generals- eller amiralsuniform.
Men så inser man att det aldrig kommer att funka. För vem ska ta hand om hunden?
Man kanske duger till en hyfsad novell?