Plats för dumma - och smarta brudar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-05-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
"Hur skulle du känna om det var din dotter som blev påsatt i en dokusåpa?"
Emma Hamberg ställde frågan till Aftonbladets krönikör Anna Ekelund i Fyrans morgonsoffa. Emma Hamberg satt där med Ann Söderlund för att prata om den debattartikel de skrivit under tillsammans med bland andra Emma Sjöberg och Annika Jankell i Svenska Dagbladet i lördags.
I uppropet går de till angrepp mot kommersiella medier som de menar exploaterar ungas kroppar och själar, och inte tar moraliskt ansvar. Artikeln har sedan i lördags fått över 300 kommentarer på svd.se. Jag tycker att det är kul med mediedebatter. Jag tycker inte vi journalister ska bli sura så fort någon klagar på oss. Vi säljer en produkt till allmänheten, de har rätt att tycka om oss.
Flickaprojektet, som jag själv klagat massor på, lanserade en jättebra affischkampanj för ett tag sedan, de satte ut numren till olika chefer inom medierna och uppmanade folk som hade synpunkter att ringa och ställa frågor om innehållet.
Det var en smart kampanj för den lämnade liiite utrymme åt folk att bestämma själva. Flickas uppföljning var inte lika kul, utan tillbaka till den där inställningen att alla väl tycker att just dokusåpor är stötande. Samma problem ser jag med "mediemammornas" upprop.
Emma Hamberg och kompani utgår ifrån att moral är en fast klump som bara ser ut på ett sätt - därför blir hon upprörd när Aftonbladets krönikör svarar henne att hon inte skulle se det som så hemskt stötande om hennes dotter hade sex i en dokusåpa. Problemet är också att Emma Hambergs fråga rymde så mycket förakt mot de i hennes ögon hjälplösa offerbrudarna i de dokusåpor hon naturligtvis aldrig tittar på.
Hade hon följt en veckas avsnitt av till exempel Big Brother så skulle hon ju veta att Elita inte blev påsatt utan satte på Klas i förra veckan, efter att han gått och trånat efter henne i över en och en halv månad. Dessutom är det väl inte "ungdomar" i dokusåporna, alla är ju över 18 och flera över 25? Men "Mediecheferna låser in dem och super ner dem", skriver mediemammorna i stället och förvandlar sig själva till det kvällstidningslöp de föraktar.
Emma Hamberg och kompani är också förbannade på att Vecko-Revyns chefredaktör Charlotta Gustafsson sagt att "man får ibland sätta sin egen moral åt sidan för att tjäna pengar". Men är inte det citatet det mest ärliga som någonsin kommit från V-R:s chefredaktör? Och är inte det tjusningen med kommersiella medier, att de styrs av läsarnas åsikter och när många reagerade mot den där läppförstoringen som V-R lottade ut, ja då bad ju Charlotta Gustafsson om ursäkt.
Och jag håller dessutom inte med om att kommersiella medier inte tar ansvar: det tas beslut varje dag om publiceringar eller inte, hur man ska vinkla saker och var gränserna går.
Sedan kanske det där ansvaret ibland känns för tunt för er läsare, Emma Hamberg eller mig själv på olika vis. Men om jag jämför: när flera andra med mig kom på att vi skulle göra Fittstim så var det bland annat för att vi var så trötta på att utvik behandlades som något helt okomplicerat som alla tjejer förväntades drömma om. Vi var också uppgivna inför det faktum att inga offentliga yngre tjejer kallade sig feminister och diskuterade feminism. Sedan dess tycker jag personligen att medieklimatet är allt annat än deppigt.
I dag finns det plats både för smarta och dumma utvikningsbrudar och för smarta och dumma feminister. I dag finns det en motbild till varje bild. I dag finns det jämställdhetsgrupper på skolor och själv har jag varit inbjuden och åkt runt till säkert ett femtiotal skolor och propagerat fritt för mina åsikter. Och tycker till exempel inte Emma Sjöberg att det är bättre i dag när unga kan ha fler förebilder än som när jag gick i gymnasiet och medierna bara hade hypade supermodeller som Cindy Crawford, eller Emma Sjöberg själv för den delen?
I slutändan handlar det ändå inte om det där obekväma föräldraansvaret som alltid bara nämns i en bisats. Massor av föräldrar sviker sina barn varje dag och samhället sviker barnen också när de inte ser eller har tid att utreda. Regeringen sviker också barn, till exempel flyktingbarn genom att inte se till deras egna skäl för asyl. Men allt det där är så klart lite mer komplicerat än: LÅSER IN DEM och SUPER NER DEM?.Regeringen sviker till exempel flyktingbarn genom att inte se till deras skäl för asyl.