En härdsmälta för kärnkraftsvänner
Den här veckan har kärnkraften visat sig från sin
allra värsta sida.
Frågan är om den någonsin hämtar sig.
I morgon firar Maud Olofsson tioårsjubileum som centerledare. Det kan hon göra i förvissning om att debatten går hennes väg. I alla fall när det gäller kärnkraften. Den här veckan har den visat sig från sin allra värsta sida. Både i Japan och här hemma.
Japan först. Där hände det som inte fick hända. En jordbävning följd av en
tsunami slog ut kärnkraftverket i Fukushima. En härdsmälta är hotande
nära.
Det var det ena problemet som kärnkraftsmotståndarna tog upp
redan under 1970-talets intensiva debatt; riskerna med själva driften.
I Harrisburg, USA, orsakades 1979 den partiella härdsmältan av tekniska fel och mänskliga tillkortakommanden.
Sju år senare, i Tjernobyl i dåvarande Sovjetunionen, inträffade den hittills allvarligaste kärnkraftsolyckan. En
total härdsmälta till följd av tekniska fel och allvarliga brott mot säkerhetsföreskrifterna.
I Fukushima har ingen hittills hävdat att operatörerna av verket gjort fel.
Det slogs helt enkelt ut av två naturkatastrofer på samma dag.
Sverige sedan. I förrgår lämnade Svensk kärnbränslehantering, SKB, in ansökan om slutförvaring av använt kärnbränsle.
500 meter ner i urberget i Öregrunds kommun ska det förvaras i 100 000 år. Inkapslat i koppar och lera.
Det är den andra bristen med kärnkraften. Avfallet. Som man faktiskt inte kan veta hur det beter sig där nere i berget. Läcker delar av kapslarnas innehåll ut i grundvattnet eller inte?
Summa summarum är kärnkraften inte säker. Det är inte annan energiutvinning heller.
Men konsekvenserna av kärnkraftsolyckor är monumentalt större än andra. Eller har åtminstone varit det hittills.
Maud Olofsson fick mycket kritik när hon för husfridens skull för två år sedan gick med på att tio nya kärnkraftverk får byggas. Under förutsättning att de står på samma plats som de nuvarande, att elbolagen inte får statliga subventioner men ett kraftigt ökat skadeståndsansvar.
Olofsson trodde knipslugt att inget kraftbolag skulle nappa på det ganska svala erbjudandet.
Och nu verkar hon få som hon vill. Över hela världen dras nu i nödbromsen, planerad utbyggnad läggs på is. I Sverige tror inte ens näringlivet längre på nya svenska reaktorer.
Grattis, Maud – tio år som partiledare i morgon.