Riktiga kulturkarlar hugger sin egen ved
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-09-06
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Man hör det ibland, vet inte om det är sant, att Sahara brukade vara prunkande grönt. Rena lustgården. Så skedde det ena eller det andra – temperaturen steg, någon havsström tog en genväg, vinden vände och tuppen gal – och plötsligt var det öken.
Om det nu är sant tror jag att det var något annat som hände. Jag tror att det var ett gäng manliga kulturskribenter som ställde till det.
Det är mycket svenska kulturkarlar aldrig skryter med. De skryter inte med att de åker rullskridskor, broderar eller flyger modellflygplan. Inte med att de målar, lyssnar på musik och förvånansvärt sällan med att de läser. Men en sak berättar de alltid: de hugger ved. Från Anders Ehnmark till Göran Greider.
Man skulle kunna tro att de mest satt på sina breda arslen och slipade på en tjusig formulering om någon italiensk anarkist, men icke. I själva verket står de, timme efter timme, på vedbacken och går lös på ännu en stackars björk med sina nyslipade yxor.
I varje fall om man ska tro dem själva.
Det här
, tycker jag, verkar vara ett riktigt samhällsproblem. Något för partiledarutfrågningarna. Ett ämne för valmanifest.
Hur många manliga kulturskribenter kan egentligen den svenska skogen försörja? De bränner liksom ljuset i båda ändar. Först rensar de ett hektar skogsmark från all växtlighet med egen yxa. Sedan går de in och skriver böcker och kulturnotiser om sin vedhuggning. Då ryker ett hektar skog till för att de ska få se det i tryck. Och sedan ut till yxan igen.
Verkar det hållbart? Jag bara frågar.
Möjligen är det
ett strikt nationellt problem. Kanske är det bara i Sverige varje backe är full av torpar-Hemingways: för fega för tjurfäktning, men alltid redo att machostycka försvarslösa lövträd. Hursomhelst ger de sig inte. Lyssna på Göran Greider:
Ӏr du man: Hugg din ved
i en blå Helly Hansenjacka
stående intill en lerig hage
där hästarna undrar
och skrattar åt dom
som farit vilse!”
Jojo. De kommer att skratta lagom, de där hästarna, när grönskan blivit sand och kamelerna tagit över. Men bryr sig någon? Nä. Nyss lovade regeringen att fördubbla antalet konstnärslöner. Där rök några skogsbackar till.
Kom inte och säg att jag inte varnade er.