Jesus Open hade blivit en tradition
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-14
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Fis senaste utspel handlade om luciatåg. Ungefär vad man väntade sig: tärnorna ska få vara stjärngossar om de vill och stjärngossarna tärnor om de vill och om alla vill vara lucia, så går det bra och om ingen vill vara lucia, så går det också bra och kom inte och påstå att det är finare att vara lucia än att vara tärna. Eller tvärtom, förresten. Nä: jämlikhet, jämställdhet, jämnjämnhet.
Det är nästan så man blir lite nostalgisk.
Man minns ju hur det var. Att växa upp på sjuttiotalet, alltså. Julen var klart suspekt. Alldeles för småborgerlig. Så det var Skit i traditionerna och Claire Wikholm som en inte alldeles jungfrulig Jesusmamma i tv-kalendern och alternativ hitan och alternativ ditan.
Intressant, det där. Vad blir det av allt detta bildstormeri? Allt detta frejdiga traditionsbryteri, fritänkande och samhällsomstörtande? Alla radikaler som inte vilar förrän tjejerna på dagis har rätt att bära strut?
Man har sina aningar.
Jag hade en bekant som brukade ordna hockeyspelsturnering - Jesus Open - på juldagen. Folk kom dit, drog lite halvhjärtat i spakarna och såg till att bli utslagna, så att de kunde koncentrera sig på att dricka öl. Alternativt, normbrytande, otraditionellt.
Det tog kanske två år. Sedan märkte man det. Folk började planera för Jesus Open. Skaffade sig små ritualer av förfester, efterfester och särskilda ölsorter. Blev irriterade om någon detalj ändrades. Ledsna om personer som "alltid" var med inte dök upp. Sura om personer som inte "brukade" vara med dök upp i stället.
Jesus Open hade, med andra ord, blivit en tradition.
Det är oftast så det blir. Saker börjar som märkliga påhitt. Alternativa, normbrytande, utmanande.
Någon tycker det känns störigt att spela Pogues "Fairytale of New York" som julsång. Någon får den bisarra idén att sända Kalle Anka i tv på själva julaftonseftermiddagen. Någon bestämmer sig för att det är lite udda att dra in en levande gran i vardagsrummet. Någon tröttnar på den där trista bocken och bjuder in tomten i stället.
Så går några år. Och bildstormarna blir norm. Alternativen blir traditioner.
Som, till exempel, det traditionella kravet på att "demokratisera" luciatågen på lekis. Ingen jul utan det. Tack fi.