Trottoarer är de nya soprummen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-14
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är väl ett par år sedan, de ringde från någon kulturradio och ville prata om ”det offentliga rummet”. Det var ytterligare ett gudsförgätet, nedpissat blåshål någonstans som skulle målas om, snyggas till och glasas in till galleria. Vinklingen var att renoveringar av det slaget utgjorde ett hot mot demokratin. På något sätt. Ordet ”kommersialism” användes, om jag minns rätt. Ordet ”marknad” användes definitivt.
Jag påpekade att vi ligger sked med polcirkeln i det här landet och att det är rätt skönt att slippa snöslask och kyla. Att det inte nödvändigtvis är omöjligt att BÅDE vara en engagerad medborgare OCH att köpa ett par nya byxor då och då. Att det kanske till och med leder till fler samtal på torget om torget har tak, värme, café och inte luktar kiss.
”Mm”, sa kulturradiokillen, ”vi hör av oss”. Vilket de förstås aldrig gjorde.
Det där programmet är sänt och arkiverat, med någon som sa rätt sak, för länge sedan. Men jag tycker att kulturradiokillen borde ringa igen. För om de är klara med att oja sig över att torget blivit köpcentrum, kanske de kan ta sig an att trottoaren har blivit soprum.
Vem äger trottoaren? Jo, jag vet, kommunen. Vi själva, som folk säger när de inte begriper skillnaden mellan samhälle och stat. Men om vi nu äger trottoaren tillsammans, som ett enda stort haschfryntligt Mullvadenkollektiv, frågar jag bara: Vem av oss svarade i vår kollektiva telefon när grovsopbolaget Big Bag ringde? Ni vet, företaget som lärt folk att ställa ut allt skit de hittar i jättelika kassar på trottoaren.
Vem lyfte luren, lyssnade på sopkrämarens vädjanden i andra änden och hasplade ur sig ett beredvilligt, människoälskande ”javisst”?
Vem var det som sa: ”Jarå, ställ era fula orange säckar fulla med kakelplattor, plankor, spik, tegelstenar, spånskivor och gamla rör på varenda ledig fläck ni hittar på våra kommunala trottoarer. Nej, nej, bry er inte om att de är till för att gå på och ni behöver verkligen inte betala en enda spänn för något alls. Nej, nej, ta över trottoarerna, ni bara. Love och Peace.”
Kan den jäveln, som förde det där samtalet, vara vänlig att ta ett steg framåt. För nu är det fanimig dags för lite revolutionär självkritik.