När ska vi slippa alla ointressanta?

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag vet precis vad ni kommer att skriva: ”Men, DU, det är ju i DIN tidning som DU och DINA kompisar häller in all den där SKITEN som DU låtsas ogilla.”

Jaja.

Jag skriver det ändå: När ska vi slippa se, läsa, höra om alla dessa ointressanta människor?

Anna Nicole Smith. Det var när jag stakade mig genom klisterföret i det tredje jättelika uppslaget om Anna Nicole Smiths hädanfärd för någon vecka sedan som det brast. Okej, tjejen gjorde karriär. Hon vek ut sig, gifte sig rikt, hade ätstörningar, knarkade och hitan och ditan.

Inget vanligt liv, det medges. Men är något verkligen intressant bara för att det är ovanligt? Eller rikt? Eller storbystat?

Britney Spears. Hon är åtminstone sångerska. Men sedan, då? Hon blir tokig, rakar av sig håret, har ätstörningar, knarkar och hitan och ditan.

Tråkigt, förstås. Tragiskt, beklämmande och sorgligt. Men jag begriper inte varför folk får för sig att det är intressant.

Jag pratar inte bara om den billigaste formen av kändisjournalistik, som består i att man köper in ett fotografi. Jag pratar om långa analyser i kolumner och på kultursidor. Sådana som utnämner ointressanta personer till ”symboler” och ”ikoner”. Som krystar fram långsökta samband med hjälp av franska filosofer och queervetenskap och till slut landar i att Anna Nicole Smith, eller Britney Spears, eller vem det nu är, i själva verket sammanfattar hela västerlandets civilisation. Sådana där texter som mest är till för att skribenten ska visa att här finns det minsann bredd. Här finns inga gränser mellan högt och lågt. Här finns den intellektuella förmågan att se djupet bakom ytan.

Tidningarna är fulla av folk med intellektuell förmåga att se djupet bakom ytan. Det vi saknar är folk med intellektuell förmåga att se ytligheten i den sortens djupheter.

Det jag vill ha sagt är det här: Har ni inte sett ”The Queen”, Stephen Frears film om den brittiska drottningen, så gör det. Det har producerats löpkilometer med analys av prinsessan Diana. En tjej som gifte sig rikt, hade ätstörningar, psykiska problem och hitan och ditan. Hur ointressant var inte den stackars människan, jämförd med drottningen?

Intresset för de ointressanta började kanske rent av med Diana. I så fall hoppas jag att the Queen är början till slutet för det där dravlet.

Joakim Hakelius