Billy Butts dom bör prövas igen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-11
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Under 90-talet satt den så kallade nöjesprofilen Billy Butt tre år i fängelse.
Han hade - mot sitt nekande - dömts för en rad våldtäkter.
Nu försöker han återigen att få saken prövad i Högsta domstolen.
HD har för ovanlighetens skull skickat ärendet till riksåklagaren för utlåtande. Det kan vara ett tecken på att den högsta rättsinstansen i Sverige slutligen kommer att ta upp fallet.
För oss som tvivlat på hela eller delar av de tidigare domarna vore det skönt om ärendet kunde få gå hela vägen. De luktar nämligen lite illa.
Man kan säga mycket om William "Billy" Butt. Det är en jobbig jävel, om än med viss charm. I början av 90-talet for han runt som en fullkomlig vettvilling i nöjes-Sverige, med två mobiltelefoner i högsta hugg, prålig bil med registreringsskylten "BILLY", en svans av unga flickor och en medial påstridighet som bara kunde mätas med Bert Karlssons.
Han har lugnat ned sig nu, men är lika förbannat envis.
Butt har för länge sedan medgivit att han var en utpräglad snuskhummer och att han lurade unga lycksökande flickor. Han skulle göra stjärnor av dem, sa han, och slog i dem bitvis iscensatta tramshistorier om hur mycket makt och inflytande han hade.
Sedan lyckades han, på ett eller annat sätt, få dem i säng. Han manipulerade, lockade och pockade, kanske till och med skrämde unga flickor till sex.
Frågan är dock om han våldtog dem.
Anmälningarna mot Butt strömmade in medan det pågick ett långvarigt och ovanligt våldsamt mediedrev mot honom, ett faktum som rimligen påverkade både anmälarna och domstolarna.
Under utredningen genomfördes ett polisförhör med tvivelaktiga och av JO kritiserade metoder. (Fyra kvinnor hördes samtidigt).
En av kvinnorna sökte, tre veckor efter det hon senare beskrev som en våldtäkt i Stockholm, frivilligt upp Butt i London. Hon presenterade också en väninna för Butt, utan att nämna något om våldtäkt.
Ett par av de andra flickorna har också i efterhand presenterat honom för bekanta. En av kvinnorna har under det domstolen kallat våldtäkt gått ur sängen för att ta ut en tampong.
En del formuleringar i domarna som fälldes i tingsrätt och hovrätt är anmärkningsvärda.
Tingsrätten skriver om Butts våldsamma temperament, "vilket i förening med ett något särpräglat utseende inte precis är ägnat att väcka sinnesro hos en ensam ung, säkerligen ganska oerfaren flicka hemma hos honom".
Särpräglat utseende? Sinnesro?
För en lekman låter det som om domstolen gör en rasistisk omskrivning och utgår från att dagens unga kvinnor alltid lever i en oskuldsfullhet som hör hemma bland skillingtrycken.
I hovrättens dom sägs att "Även om flickornas kontakter varit föranledda av hans yrkesverksamhet och av deras förhoppningar om att genom honom få arbete i musik- eller reklamsammanhang, så framstår tanken att en ung flicka frivilligt skulle vilja inlåta sig i ett tillfälligt förhållande med en så avsevärt äldre, i det närmaste obekant man, inte som näraliggande".
Rättens ledamöter kanske inte hängt med, men det borde inte vara helt obekant för dem att framgångsrika äldre män i artistbranscher av högst varierande slag ofta får ihop det med yngre kvinnor. Mekanismerna bakom fenomenet kan vi lämna därhän.
En utomstående kan givetvis inte veta om Billy Butt genomförde några våldtäkter eller ej. Men jag är inte ensam om att misstänka att han drabbats extremt hårt av anklagelser som kanske inte varit helt välgrundade.
Nu har han alltså själv skrivit en åttonde och relativt omfattande inlaga till HD. Samtidigt som han tar avstånd från sitt gamla beteende radar han upp nya vittnen och nya argument som talar mot att han begått våldtäkterna.
Det skulle inte skada tilltron till rättsväsendet om Billy Butt fick saken prövad i högsta instans.