Inte ett avsnitt utan att bli våt i ögonen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-11-01
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Finns det något mer genant än folk som gör goda gärningar? För moderna, medvetna svenskar, alltså.
En amerikan som heter Ty står och skriker i en megafon i TV3, snart sagt varje vardagskväll. Programmet heter ”Extreme home makeover”. Ty leder ett gäng rejäla, emaljleende praktexemplar som bygger hus. Snabbt ska det gå: max en vecka per kåk. Det kostar inte de boende en kopek. Och alltihop görs av skäl som kunde ge Moder
Teresa en klump i halsen.
Här är ett par av säsongens husvinnare:
”John Vitale hade en gång allt en man kan önska sig. Ett lyckligt äktenskap med en kvinna som han älskade över allt annat och tre små pojkar. Hans liv slogs dock i spillror när hans kära hustru Anne-Marie gick bort i leukemi vid 28 års ålder. John och hans söner bor just nu hemma hos Anne-Maries föräldrar, men de vet att de snart måste ta steget och flytta.”
”2004 gick Charles, Michael, Sharis, Joshua och Jeremiah Higgins mor bort i bröstcancer. Tre månader senare förlorade de fem syskonen även sin far när han drabbades av en hjärtattack. Charles och Michael som är äldst gör sitt bästa för att försörja familjen, men det är inte alltid det lättaste.”
Det fortsätter på det spåret: hemlösa, bensköra, folk som jobbar treskift för att försörja adopterade barnhemsbarn, dansare som fått parkinson. Den ene mer behjärtansvärd än den andre. Alla med för små, för risiga eller inga hem alls.
Alltihop är förstås sponsrat av byggfirmor, varuhus och biltillverkare, men i vartenda avsnitt dyker grannar, vänner och bekanta upp för att hjälpa till. De har det där reservationslöst glada uttrycket som människor kan få i kulturer där begreppet ”goda gärningar” inte utlöser hånleenden.
Själv har jag inte sett ett avsnitt utan att bli våt i ögonen och tjock på rösten. Just nu finns antagligen inget annat program som så tydligt visar hur vanliga amerikaner funkar.
Här hemma är det tyst om programmet. Någon gång nämns det i en bisats i en eller annan tv-krönika. Alltid med besvärade rysningar. Det säger möjligen något om hur svenskar funkar.
Förresten, apropå det: det planerades en svensk version av programmet. Det blev inget. Det var omöjligt att få bygglov för så snabba byggen.
Knepigt, det där, med goda gärningar.