Att vara människa - en politisk belastning
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-09-15
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Minns ni häromveckan när högerhanden Pär Nuder fick ett utbrott? Han fick det förstås i Dagens Nyheter. På statsministerns uppdrag, får man anta. Det är sånt han har sin högerhand till.
Utbrottet, som givetvis var riktat mot moderaterna, fick inget vidare mottagande. Det ansågs vara alltför uppjagat. Visade mest hur nervösa de är i regeringen.
Själv undrar jag hur politiker ska bära sig åt i det här landet. Om de är svala och lugna påpekar alla att de saknar engagemang. Men om de istället tar i det allra minsta så utmålas de som överspända nervvrak.
Egentligen är nog frågan vad människor har att göra i politiken över huvud taget. Det verkar inte vara någon vidare efterfrågan på dem. Att vara människa är vad som brukar kallas en politisk belastning. En risk som måste undvikas.
Nu tänker kanske ni, som jag, på Per Bill. Moderaten som blev påhoppad, neddragen och handfängslad tillsammans med sin lille son. Någon bestämde sig för att han var stupfull och ryckte ut till barnets räddning. Ja, jag skriver "bestämde sig för". För sanningen är den att ingen vet hur det var med den saken. Efter att tidningarna ringt runt till vänner, fiender, bekanta, politiska motståndare och folk som provat vin med Bill i åratal, har de backat lite. Bills förklaring kanske stämmer. Ingen har kunnat leverera några smaskiga fyllehistorier. Flera säger, utan att tveka, att de aldrig sett Bill på kanelen.
Hade de ringt mig skulle jag ha sagt samma sak. Jag är ytligt bekant med Per Bill sen 20 år. Vi har flera gemensamma vänner. De har inte sett honom full. Jag har inte sett honom full. Det är nog mer än han kan säga om mig.
Men vem vet? Kanske var Per Bill ändå packad denna eftermiddag. Det skulle visserligen förvåna massor av människor som umgås med honom, arbetar med honom och som sett honom dagligen i åratal. Men sånt händer.
Saken är den att det säkert skulle förvåna moderathöjdarna också. Och att det inte spelar någon roll. För de bestämde sig genast för vad Per Bill är: en politisk belastning. De följde regel ett i den omänskliga politiken: lägg dig alltid platt för medierna. Säg aldrig emot. Ta aldrig en kamrat i försvar.
De är inte intresserade av Bill. Inte av hans eventuella problem. De är intresserade av "bilden". Såna är kompisar i politiken nuförtiden.
I det där utbrottet kallade Pär Nuder moderaterna för "det blöta fingrets parti". Så här i efterhand låter det ganska välfunnet.