Sveriges beredskap inför kriget var usel

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När kriget bröt ut för sjuttio år sedan förklarade sig Sverige neutralt.

Samtidigt inleddes en kraftig upprustning.

Hemvärnet blev en folkrörelse.

I dag för exakt sjuttio år sedan höll över en miljon tyska soldater i flyg, marin och landstridskrafter på att invadera Polen. De kom med två tusen flygplan och över tre tusen stridsvagnar. Mot detta hade Polen inte mycket att komma med. På flera ställen ryckte det polska kavalleriet fram. Tryckta mot hästarnas hals och med tunga ryttarsablar pekande rakt fram galopperade polackerna till anfall mot Hitlers moderna pansar som öppnade eld. De häpna tyska soldaterna såg genom stridsvagnarnas små fönster hur skadade herrelösa hästar skenade i panik över fälten och andra släpade sårade eller dödade ryttare hängande efter sig i stigbyglarna. På några veckor var Polens kamp över. Då hade också Sovjetunionen anfallit Polen från öster.

I Sverige följdes utvecklingen i vårt grannland vid Östersjön med spänning – men vi mobiliserade inte. I stället beordrades ”förstärkt försvarsberedskap”, vilket betydde att 50 000 man inkallades.

Den svenska regeringen såg då, som det brukar heta i dag, inget direkt militärt hot mot Sverige.

”Vår beredskap är god” hade statsministern Per Albin Hansson sagt i ett berömt tal några dagar före krigsutbrottet.

Han ljög. Vår beredskap var usel. Det visste han, för han var själv ansvarig för halveringen av det svenska försvaret. Vad Hansson syftade på var inte den militära beredskapen, utan den ekonomiska för den var god. Vi hade stora förråd av mat och bränsle. Vindar hade röjts i städerna, flyglarm testats, skyddsrum ställts i ordning.

Men det svenska försvaret hade små resurser. Då Hitler kunde kasta in tusentals flygplan i blixtkriget mot Polen, hade Sverige bara 57 bombplan och 33 jaktplan som var stridsdugliga. Vår långa kust skulle försvaras av en flotta där bara sex jagare och nio ubåtar kunde kallas moderna.

Rikets hela bestånd av stridsvagnar kunde lätt få plats på samma parkeringsplats.

Mycket av försvarets utrustning drogs fortfarande med hästspända vagnar. De flesta soldater hade gevär från 1896.

Då kriget bröt ut den 1 september 1939 förklarade sig Sverige neutralt, samtidigt som vi inledde en kraftig upprustning. Vid krigsutbrottet kostade försvaret 258 miljoner kronor, två år senare anslogs 2 000 miljoner. Mycket satsades på civilförsvaret och den frivilliga skytterörelsen. Hemvärnet blev en folkrörelse.

Oron ökade i Sverige då den ryska armén ryckte fram mot Östersjön och de baltiska staterna och Finland angreps i november 1939, det så kallade vinterkriget.

I Sverige bildade Per Albin Hansson vår historias första och enda samlingsregering.

”Finlands sak är vår” hette det och en stark opinion verkade för hjälp till Finland.

Mer än 8 000 frivilliga svenskar deltog i vinterkriget, en omfattande ekonomisk och materiell hjälp organiserades.

Bara under år 1940 fick Finland 490 miljoner, vilket var mer än hela den finska statsbudgeten. Sverige sändetontals med gevär, flera hundra kanoner

av olika kaliber, tiotusentals artilleriprojektiler.

Över 60 000 finska barn fick skydd i svenska hem.

I april 1940 anföll Tyskland Danmark och Norge. Sveriges gränser låg fortfarande öppna. I Skåne fanns det ett enda stridsdugligt kompani och några kanonavdelningar med ett fåtal pjäser. Lika öppen vara gränsen mot Norge. Snart kom krav från Tyskland, som tvingade den svenska regeringen till eftergifter. Över 18 000 man fullt stridsberedda tyska trupper tilläts passera genom det neutrala Sverige till kriget i Finland. Tyska soldater i Norge fick resa på permission genom Sverige, totalt passerade över två miljoner innan den trafiken upphörde.

Några veckor senare hade den framgångsrika tyska armén nått Engelska kanalen. Snart darrade hela Europa. I Sverige gjordes allt för att inte svenska massmedia skulle reta upp Hitler.

Tidningarna förbjöds att skriva om tyska övergrepp.

Sverige blev avskuret från världshandeln och därför beroende av import av bränsle och annat från Tyskland mot att vi levererade järnmalm, kullager och trävaror. Tio miljoner ton svensk malm sändes varje år under de första krigsåren. Inte förrän tyskarna fick motgångar i kriget blev Sverige lite modigt. Den tyska permittenttrafiken stoppades och exporten minskades.

Sverige hade tur under kriget. Vår politik var inte glamorös. Den irriterade många både utomlands och inom Sveriges gränser, men vi måste förstå att det krävdes ett oerhört mod att fatta de beslut som Per Albin Hansson fattade och att hålla den kurs han höll. Det fanns stunder då trycket var starkt ömsom från Berlin, ömsom från de allierade. Den största turfaktorn var Sveriges geografiska läge, med en buffert av grannstater mellan oss och stormakterna. Det var tur för oss att Finland vann vinterkriget, annars hade vi fått Sovjet till granne. Det var tur för oss att det tyska angreppet och ockupationen av Norge och Danmark inte gällde oss.

Hitler fick vad han behövde av Sverige utan krig. Visst gjordes det politiska och diplomatiska misstag men slutresultatet blev lysande för svenska folket. Och det var ju det som var samlingsregeringens huvuduppgift – att hålla oss utanför kriget.

Herman Lindqvist