Alla svenskar talar franska - även om de inte vet det

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I dag avgörs den första omgången i det franska presidentvalet. Det fanns en tid då varje maktskifte i Frankrike också påverkade livet i Sverige, då Frankrike och Sverige var nära politiskt, militärt och kulturellt förbundna och svenska regeringar fick kraftig ekonomisk hjälp från Paris.

Gustav II Adolf hade aldrig kommenderat en så stor armé som han gjorde under trettioåriga kriget om inte pengarna hade kommit från Frankrike. Den gamle Axel Oxenstierna konfererade själv med kardinal Richelieu i Paris och redan på 1620-talet fick Sverige grunda den första utländska protestantiska församlingen i den frans­ka huvudstaden. Den existerar än i denna dag.

kunde knappast någon avancera i Sverige utan att först ha levat och studerat en tid i Frankrike, som då var Europas politiskt, militärt och kulturellt mest betydelsefulla land. Det gällde diplomater, politiker, högre statstjänstemän, militärer, vetenskapsmän, författare, konstnärer, skådespelare, operasångare, konsthantverkare, men också hårfrisörer, skräddare och kockar som ville bli kända och berömda.

Det talades franska inte bara vid hovet i Versailles utan även i Stockholm, Köpenhamn, Berlin, Wien och Sankt Petersburg. Enbart i Stockholm utkom fyra tidningar skrivna på franska språket av svenskar för svenskar. En ny roman i Paris lästes några veckor senare i Stockholm, en pjäs som hade premiär i januari i Paris spelades på Drottningholm några månader senare.

Det talades franska i adelns salonger men också hemma hos den högre borgarklassen. Det skrevs dagböcker och brev på frans­ka.

Resultatet är att det i dag ligger tusentals handlingar i våra arkiv, politiska och diplomatiska brev och dokument, och även privata brev som aldrig kommer att översättas därför att allt färre studenter kan läsa franska. Vi har på samma sätt redan tidigare skurit av den del av våra historia som är skriven på latin och tyska.

Ändå är det så att även om vi inte tror att vi kan tala franska, så kan varenda svensk hundratals franska ord – fast vi vet inte alltid att det är franska vi talar då vi använder ord som ”kö” (queue) eller kullerbytta (culbute). Nästan alla våra begrepp knutna till opera och teater är ren franska, som orden: teater, opera, revy, scen, ramp, kuliss, sufflör, salong, balkong, applåd, regi, fars, kritik etc etc. Varje dag använder vi och hör ord som affisch, migrän, charm, alarmera, epok, portfölj, paraply, ceremoni, visit, chef, ambulerande, disträ och många andra utan att vi tänker på att så säger man i Paris också. Franska språket hade en starkare ställning i Sverige då än till och med engelskan i dag. Engelska språket består för övrigt till 60 procent av franska ord.

Suget till Paris inleddes redan flera hundra år före 1700-talet. Under medeltiden studerade nära tusen svenska ynglingar i Paris, därför att Paris länge var den närmaste universitetsstaden. Det fanns så många svenskar där att det grundades tre svenska studenthem i Quartier Latin.

Men redan ännu tidigare hade svenskar dragits mot Valland som Frankrike kallades under vikingatiden. Det är mycket troligt att det fanns svenska, i alla fall skånska, vikingar med i de flottor som flera gånger hotade Paris under 800-talet. Under belägringarna avrättades många parisare under spektakulära former, allt för att franska kungen skulle tömma sina skattkistor för att få nordborna att ge sig iväg. Det gjorde de, lastade till relingen med guld och silver. Resultatet var givetvis att det strax kom en ny vikingaflotta uppmuntrad av den förra lyckade belägringen.

I början av 900-talet tröttnade fransmännen. Vikingahövdingen Gånge-Rolf fick bli fransk hertig och styra över en del av norra Frankrike, Normandie. Då upphörde plundringarna.

Inom några generationer hade nordborna smält in i den franska kulturen, men ännu för hundra år sedan var 75 procent av beväringarna från vissa byar i Normandie blåögda. Det finns flera hundra ortsnamn i Normandie med vikinga­anknytning, ord som slutar på -lund och -bäck (bec), Quebec (Kvillebäck). Många fransmän från Normandie bär ännu i denna dag namn som Osmond (av Asmundr), Quétil (Kettil), Troude (Torvald) eller Tostain (Torsten).

Många av vikingarnas ord och uttryck upptogs i franskan. Om man uttalar de frans­ka orden på hemmagjord skånska eller danska är det lätt att höra varifrån de kommer: bâbord–babord, tribord–styrbord, vague–våg, quille–köl, beaupré–bogspröt, flotte–flotta, crabe–krabba och homard– hummer. Det vanliga franska ordet joli, som betyder vacker, söt men också rolig eller kul, kommer av vikingarnas jól, den hedniska midvinterfesten som blev vår jul.

Det är ödets ironi att i samma ögonblick som vi fick en fransk dynasti, Bernadotte, började franskans ställning att försvagas i Sverige och då tyskarna besegrade fransmännen i kriget 1871 och det tyska kejsardömet grundades, inleddes det tyska språkets frammarsch i Europa. De flesta av våra drottningar blev tysktalande. Den tyska industrin, militärmakten och kulturen överglänste snart den franska, innan engelskan tog över.

Herman Lindqvist