Mitt jobb - att tycka mest först

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Allting vänder och det gäller att ha tajming. Ta den här Roks-saken, till exempel.

Alla som har stött på några av de där bruttorna, eller för den delen läst tidningen de senaste tio åren, visste ju redan hur det var. Inte särskilt svårbegripligt:

Gäng söker något att tro på. Ideologi levereras. Gäng blir jättenöjt. Gäng börjar prata eget språk. Gäng klär sig likadant och har samma frisyr. Gäng skaffar ledare som beundras. Gäng kastar ut alla som frågar något. Gäng inbillar sig att alla andra är onda djävlar eller hjärntvättade höns. Gäng får paranoia. Gäng blir sekt. Gäng marscherar över stupets kant.

Vi har sett det tusen gånger och kommer att se det tusen till. Men först var det ingen som låtsades märka det. Så kom första vändningen. Och så märkte plötsligt alla hur tokiga de var.

Nu ligger vändningen i luften igen. Ständigt våta fingrar känner en fläkt av helt om. Lite smått börjar det puttra här och där i kolumner och på debattsidor. "OK, man kan alltid ifrågasätta ett och annat med Roks, men om man tar reda på vad som EGENTLIGEN""

Och så vidare.

Inget har hänt. Gänget är fortfarande lika tokigt. Tufft vinklade tv-program har inte blivit tuffare eller mer vinklade än de var från början. Det som presenteras som ny och FULLSTÄNDIG information har funnits att läsa, höra och se i flera månader. Allt visste vi redan. Inget har hänt. Utom att det är dags att vända.

Det är ofta så där. Riktiga yrkesdebattörer vet när det är dags att vända. Eller snarare, de vet exakt när det är lite för tidigt, så att de blir först. Det är som att sitta och prata med någon som inte kan låta bli att fullfölja dina meningar, innan du själv hunnit fram.

-Hej! Hur är det?

-Jotack, man...

-...ska inte klaga! Vad gör du i sommar då?

-Tänkte åka på bil...

-...semester i Frankrike! Trevligt, trevligt!

-Jo, kanske ta...

-...en avstickare till Italien! Eller hur?

Ja, ni vet typen. De liksom känner på sig vart det är på väg och bara måste vara först. Och de vet att varje påstående föder ett motpåstående.

Den här kolumnen, till exempel, är först med att vända den vändning som är på gång av den första vändningen mot Roks-bruttorna. Jag har också en familj att försörja.

Johan Hakelius