Alla har sitt eget hemliga stamspråk
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-31
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
En sak är alla ense om, från Bankeryd till Harpsund, och det är utbildning. Kanske inte i varje detalj och i hur den ska gå till och hitan och ditan. Men överens om att den är viktig, det är de. Mer än så. Den är avgörande. Så nära frälsning man kan komma, om man inte vill blanda in Gud.
Det är ju svårt att säga emot det där. När det är dags för trippel by-pass ser man gärna att den som trancherar bröstkorgen har några poäng i medicin. Inte en kvällskurs i rådjursstyckning. Och när man tar bilen över någon ny skrytbro känns det rätt tryggt att Kungliga Tekniska högskolan finns. Låt dem tramsa runt i sina overaller så mycket de vill. Bara de räknar rätt.
Men det är ju skillnad på utbildning och utbildning. Om man säger så. Vet ni, till exempel, vad de gör på Journalisthögskolan?
Inte jag heller. Folk är där i åratal. Något måste de ägna sig åt. Men vad? Krävs det år för att komma på om man kan skriva eller inte? För att sluta sluddra, så man kan uppträda i radio? För att skaffa sig ett gångbart tv-leende? Borde man inte kunna få kläm på sådant genom att gå kvällskurs? Eller genom att arbeta? Vore det inte bättre att skaffa sig en utbildning i, säg, statsvetenskap? Eller geologi? Eller molekylärbiologi? Vad som helst, så att man begrep något av det man ska rapportera om som journalist, menar jag?
Bara en tanke.
Nu är det inte just journalister jag är ute efter. Själv läste jag ekonomi. Och visst lärde jag mig en hel del. Handelsbalans och pris-elasticitet och redovisningsprinciper. Men om någon hade kommit fram och sagt: "Hörru, grabben. Egentligen handlar inte det här om kunskap. Inte om ekonomi. Egentligen handlar det om att du ska bli en av oss. Tas upp i stammen. Konfirmeras. Få ekonomlångbyxor."
Jag hade begripit precis vad han menade.
Man kan höra ekot av det där ibland. Alla har sitt eget hemliga stamspråk. Ekonomer låter som ekonomer. Jurister som jurister. Och journalister ...
Ja, ni vet.
Tänk om det är så. Att rätt mycket utbildning egentligen inte handlar om kunskap. Utan om att visa vilken klubb man tillhör. Som att köpa en Bajen-halsduk ungefär, fast lite bökigare.
Det, kära politiker, gör förstås inte utbildning mindre avgörande. Frågan är bara för vad.