”Tala ut” och få alla på din sida
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-01-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Är det något man ska göra så är det att ”tala ut”. Om man skulle lägga alla politiker, musiker, skådespelare – allt vad de nu är – om man skulle lägga alla dessa typer som ”talat ut” i en rad, skulle den bli längre än en Melodifestivalsuttagning.
Eller förresten, för att nå den längden skulle det räcka med att lägga ”tala ut”-rad med Kikki Danielsson.
Ja, där kom det. Det tog inte mer än tre meningar innan suget i ironitarmen blev övermäktigt. Det här är problemet med ”talar ut”. Man kan bara läsa ett visst antal artiklar om Faddes och Lindas återföreningar, Schymans fyllor och Uffe Larssons avfettning, innan ögonen söker sig upp mot himlen.
Och ändå begriper man ju att det finns en verklighet där, någonstans, bakom hetsätna falukorvar och kedjeknaprade Alvedon. Eller kanske är det just därför att man begriper det som det skär sig.
Ta Kristina Axén Olin, moderaten i Stockholm. Nyss uttalad. Hennes morsa dog, det var fulla muggar på jobbet, barn att ta hand om. Hon tappar greppet, det blir för mycket sponken. Antagligen snackas det, så hon bestämmer sig för att ”tala ut”.
Pr-konsulterna applåderar. ”Starkt.” ”Äkta.”
Kollegerna klappar på axeln. Ledarkommentarer, kolumner och den obligatoriska debattartikeln av ”tala ut”-matriarken Gudrun Schyman.
Läsarna tröstar. ”Rörande” och ”modigt”.
Det är inte det att allt det där är falskt. De flesta menar säkert precis vad de säger. De är hyggliga människor som vill stötta en annan människa som har det svårt. Men hur mycket av det där slaget kan man läsa, innan stödgruppen blir en kladdig ormgrop?
Alla de här råden. Kristina Axén Olin ska sluta med det ena och börja med det andra. Hon ska tänka så här, inte så här. Hon behöver läxa upp sin man. Hon ska sköta familjelivet på ett annat sätt, sköta könsrollerna på ett annat sätt, sköta tvätten på ett annat sätt.
Råd, råd, råd. Av folk som vet lika lite som jag om vad som rör sig i Axén Olins huvud.
Verkligheten, ja. De flesta av dem som hoppar fram och ger råd har antagligen grannar – vanliga, okända människor – med problem som inte är alldeles olika Kristina Axén Olins.
Undrar om de vore lika entusiastiskt hjälpsamma om det knackade på dörren och en granne ville ”tala ut”. På riktigt, alltså, öga mot öga.