Plötsligt har alla varit på Sicilien

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vi var på Sicilien i somras, inget särskilt originellt med det, men å andra sidan är det ju inte precis så att folk ständigt kommer och himlar med ögonen, smackar längtansfullt på lagrade minnen och suckar ”Si-ciii-lien!”, heller.

Inte förrän vi kom hem.

Det visar sig att varenda jävel plötsligt har varit på Sicilien. Av allt att döma är det, sedan fem veckor, vanligare för en svensk att ha koll på Sicilien än att ha koll på Sveg. Till den grad att det antagligen är sant till och med i Sveg.

”Si-ciii-lien!”, ”Si-ciii-lien!”, ”Si-ciii-lien!”. Om och om igen.

Inte så att man till varje pris vill ta sig till platser man är hyfsat ensam om. Skulle man verkligen vilja det går det antagligen att ordna: Kongo-Kinshasa, Karbala, Keräntöjärvi. Visst är ett sätt att sammanfatta en lyckad semester ”och vi såg nästan inga svenskar”.

Men det är inte allt. Man vill ha pool också. God mat. Urinvånare som är hyfsat konversanta på ett begripligt språk. Lite ordning och reda. Slippa stå och glo som en underbegåvad slaktkviga med Creutzfeldt-Jakobs, varje gång man köper en glass.

Det är inte värt besväret att vara alldeles egen. Men något litet ynka mått av originalitet skulle ju sitta fint.

Inte, då. I år åkte alla till Sicilien.

Precis samma sak för ett år sedan. En dagdröm: man borde ha hus på Malta. Originellt. Inte spanska sydkusten, inte Rivieran, inte Toscana, inte ens Kroatien. Malta: massor av kulturhistoria, engelskspråkigt, medelhav, sol och rejäl katolicism. Billigare, rimligen, eftersom horden slösar bort sina besparingar på ruiner på spanska sydkusten, Rivieran, i Toscana och Kroatien.

Bara en dagdröm, men man börjar kolla lite. Jodå, det var billigt på Malta.

Obs tempus: ”var”. Till sådär ett halvår eller ett år innan man själv började dagdrömma. Då anlände plötsligt halva Europa, insvept i en svärm av eurosedlar, höga valörer.

Det är sådant här som får en att fundera på kollektivt medvetande. Eller snarare kollektiv medvetslöshet. Vart man än i världen vänder – inom bekvämlighetens gränser – står en radiostyrd folksamling. Som fått exakt, precis, samma originella idé som man själv fått vid exakt, precis, samma tillfälle som man själv.

Jag säger bara bu. Och bääää.