...men det är värt pengarna och besväret
Tusen personer spärrras in i tre dagar i tjusiga konferenslokaler och pratar folkmord.
Är det värt pengarna och besväret?
Frågan är sannolikt ja.
Tanken bakom Stockholms internationella forum är i all sin enkelhet genial. Den går nämligen inte att vara emot.
Det går inte att tycka att det är fel att man försöker dra lärdomar av Förintelsen, temat för den första konferensen.
Går inte vara emot
Det går inte att vara emot att världens församlade expertis på folkmord, ämnet för den fjärde och avslutande konferensen, träffas.
Utan konferensen hade FN:s generalsekreterare inte utlovat ett nytt FN-organ för att förhindra folkmord. Utan konferensen hade kunskaperna om hur man identifierar risken för nya folkmord stannat i en trängre krets. Utan konferensen hade folkmord fortfarande varit en både oförklarlig och skrämmande företeelse. Nu vet vi att tecknen på att det håller på att gå snett går att upptäcka i förväg. Åtminstone i teorin.
Man kan med fog fråga sig om det är den svenska regeringens och de svenska skattebetalarnas ansvar att stå för konferenser av det här slaget. Varför inte FN? Varför inte EU? Varför inte någon annan internationell organisation?
Alla har ett ansvar
Det vore dock att lägga alltför kamerala aspekter på vår hotfulla värld. Alla har ett ansvar för att vår kommande historia blir mindre blodig än den som redan letat sig in i historieböckerna.
Varje uppriktigt initiativ måste applåderas.Men även bakom de mest behjärtansvärda insatser finns ett visst mått av egenintresse. Förintelsekonferensen 2000 placerade under några dagar Göran Persson på den politiska världskartan.
Ett 20-tal stats- och regeringschefer reste till Stockholm, Bill Clinton skickade en videohälsning. En del av stjärndammet landade självklart på Perssons axlar.
Årets upplaga har inte fått motsvarande genomslag. Av de åtta stats- och regeringschefer som kom hit tillhörde ingen politikens elitserie. Den franska prestigetidningen Le Monde har inte skrivit ett ord om konferensen. Inte Washington Post eller brittiska The Guardian heller. Nyhetsbyrån AP har skickat ut två telegram, båda handlade om Kofi Annan.
Ultimat ironi
Det är alltså helt följdriktigt att konferenserna nu läggs ner. De ger effekt i för trånga kretsar, hur vällovliga ämnena än är.
Sedan kan man inte annat än förundras av den ultimata ironin som bevakningen av evenemanget utgör.
Delegaterna träffas bakom massiva avspärrningar och under hovrande, motorvrålande helikoptrar. Till och med när människor som vill skapa en bättre värld träffas påminns vi om brutaliteten. Tyvärr är folkmord inte det enda hotet mot människans behov av trygghet.