Dags att skrota lyxpensionerna
Det finns en djupt rotad föreställning hos svenska folket. Att eliten roffar åt sig på allmänhetens bekostnad.
Ibland är det helt korrekt.
Förr bestämde statsråden själva vilken lön de skulle ha för att sitta i regeringen. Eftersom det var helt orimligt inrättades en fristående nämnd av höga jurister. En gång om året höjer den regeringens arvoden till lämplig nivå.
Men när det gäller pensionerna har regeringen däremot behållit beslutanderätten. I början av förra året föreslog biträdande finansminister Gunnar Lund en del förändringar som därefter klubbades igenom av honom och resten av regeringen.
Lika konstigt
Det är lika konstigt att regeringen bestämmer vad de ska ha i pension och inkomstgaranti som att de bestämde vilken lön de var värda. Ett fristående organ borde givetvis göra det också.
Enligt de mätningar om förtroendet för olika samhällsinstitutioner som Göteborgs universitet gör varje år har förtroendet för både regeringen, riksdagen och de politiska partierna gått ned sedan slutet av 1990-talet. Politiker ligger visserligen långt under exempelvis kungahuset och radio och tv men förtroendet är inte längre i botten.
Men det finns ett utbrett politikerförakt i Sverige. Och det hämtar sin näring framför allt från uppfattningen att eliten berikar sig själv på bekostnad av vanligt folk.
Det behöver inte alltid vara rätt. Men ibland ligger det sanningen snubblande nära.
Avdragsrätten hotas
Så sent som för en månad sedan tillsatte regeringen en ny pensionsutredning. Barbro Palmerlund, tidigare ordförande i Fastighetsanställdas förbund, ska se över avdragsrätten för privat pensionssparande.
Enligt Bosse Ringholm är det alltför många som betalar så saftiga, skattesubventionerade pensionspremier att de kan gå i pension redan vid 60.
- Det är tveksamt om det är en hållbar linje för framtiden, säger finansministern.
Men varför inte sopa rent framför egen dörr först? När det allmänna pensionssystemet förändrades i mitten av 1990-talet var ett av syftena att göra det lönsammare att jobba längre. Ju längre in på ålderns höst man jobbar, desto högre blir pensionen.
Denna strategi ska nu alltså även omfatta det privata pensionssparandet.
Pensionerna blir kvar
Däremot har varken Ringholm eller någon annan tillsatt någon utredning för att se över statsrådens pensioner och inkomstgarantier. De förblir i samma praktfulla skepnad som förr.
Att höga politiker inför särregler för sig och sitt skrå kan i vissa fall vara berättigat. Anställningstryggheten på toppen är inte den bästa. Få skulle våga tacka ja till ett jobb som minister utan rimliga trygghetsgarantier.
Men regler som garanterar arbetsfria månadslöner på minst 40 000 kronor i upp till 25 år är en trygghet som ingen annan grupp har. Det är inte heller en regel som befrämjar att man jobbar en dag längre än man behöver.
Om samma tankegångar ska omfatta både statsråd och vanligt folk är det dags att skrota lyxpensionerna.