Planeringen inför den åttonde mars kokar över
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-03-02
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Om en knapp vecka är det åttonde mars och överallt kokar det. Eller inte överallt, egentligen. På vissa, speciella ställen, kan man väl säga. Men där kokar det något alldeles väldigt.
För det är ju så, som alla vet, att världen består av två sorter. Män och kvinnor. Det är ingen ny upptäckt, men upptäckten är för tillfället otroligt intressant. Ingenting kan handla om något annat. Inte just nu. Inte med en vecka kvar till åttonde mars.
Ibland kokar det nästan över. Man kan riktigt se hur det gått till. Folk har suttit där och varit samma gamla tråkiga riksdagsledamot, eller samma gamla tråkiga partisekreterare, eller samma gamla tråkiga kolumnist, eller samma gamla tråkiga vad-det-nu-är.
En inte alldeles oangenäm tillvaro. Det liksom putt..., putt..., puttrar på, så där lagom hemtrevligt som när morsan gjorde rotmos.
Men så plötsligt kommer en doft från grannen. Något annat än kålrot och potatis. Något avancerat och exotiskt och nytt och lockande. Parmesan, färsk basilika, fransk getost (opastöriserad) och spiskummin. Något sånt. Och plötsligt känns det som om det är en förlorargrej att stå där och röra i gammalt vanligt rotmos. Här gäller det att hänga med. Gardera sig. Piffa till det. För säkerhets skull.
Det där sista – ”för säkerhets skull” – är viktigt. För det finns ingen glädje i uppiffandet. Ingen övertygelse. Ingen riktig tanke, om sanningen ska fram. Däremot finns en massa nervositet. Kallsvett och sömnsvårigheter.
Torrt tomtuggande käkar. Rädsla.
Det är då det kokar över. Utspel och pressmeddelanden och hispigt jidder i allmänhet.
Finns det, ärligt talat, något parti som inte tänker dra i gång ”feministiska nätverk”? Finns det någon intresseorganisation som inte håller på att utarbeta ett jämställdhetsmanifest?
Finns det någon generaldirektör, någon riksdagsledamot, något kvinnoförbund eller vad det nu är, som inte ligger och svettruvar på en bunt progressiva pressmeddelanden till den åttonde mars?
Jag tvivlar.
Koklöddret puffar och stånkar och bubblar över grytkanten för att fräsa till sig vår uppmärksamhet. Åttonde mars! Lyssna på oss! Kolla här! Vi är minsann med! Vi kokar lika helhett som de andra! Här mysputtrar inget rotmos längre!
Ångan sprutar. På partikanslier, på centralkanslier, på redaktioner. För i år handlar allt om att det finns två sorter. Den stora upptäckten som förklarar allt.
Och över landet sprider sig doften av...
Ja, jag vet inte. Skållad lämmel, kanske?