Bahamas nästa för Poststyrelsen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-11-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Om man passerar Stockholm på väg norrut är chansen god att man får se postterminalen i Tomteboda. Chansen att få se Saddams republikanska garde har dessutom ökat. Eller kanske, dinglande i skyn, de amerikanska fallskärmsjägarna i det hundraförsta luftburna.
Postterminalen i Tomteboda ägs nämligen numera av ett kuwaitskt företag.
Därav dessa nya, spännande möjligheter.
Förut ägdes postterminalen i Tomteboda av Posten. Men det var den gamla mossiga Posten. Den som bara feta gubbar med keps gillar. Ja, ni har sett reklamen. Då vet ni att det gäller att hänga med.
Men ibland är det svårt. För det går så fort.
Att Posten sålt terminalen i Tomteboda är ju bara en detalj i helheten. De gör sig av med alla kontor också. Vem som ska köpa kontoren vet jag inte. Kanske Irak. För balansens skull. Eller så ska Irak ta över brevbärarna. För den nya Posten ska inte ha såna heller.
Den nyheten dök upp i förra veckan och Posten förnekade genast att den var sann. Det var bara något som någon skrivit någonstans.
Bara en idé. Men man vet ju hur det är med idéer. Upplysningen var också ”bara en idé”. Och kommunismen. Sen fick vi franska revolutionen, Dagens Nyheter och en supermakt som inte ens kunde förse medborgarna med toapapper.
Så brevbärarna är nog på väg ut.
Brevlådorna är redan borta. Eller inte borta, direkt. De är bara osynliga. Brevlådor brukade vara fyrkantigt signalgula. De gick inte att missa. Men så hyrde Posten in en konsult som fick en idé. Nu är brevlådorna organiskt runda och blekgula och blekblå. Diskreta. Stör inte gatubilden. Syns inte.
Går inte att hitta.
Posten passade på att flytta en hel del brevlådor samtidigt som de fick sitt kamouflage. Annars kunde någon ha hittat en låda av pur vana. Det hade inte varit bra. För Posten räknar med att antalet brev drastiskt ska minska. Alla kalkyler bygger på det. Så det gäller att inte störa kalkylerna genom att synas.
Man måste ju hänga med.
Själv skulle jag gärna hänga med Postens styrelse. För när de sålt postterminalerna, postkontoren och brevbärarna och när ingen längre hittar någon brevlåda och därför inte kan besvära Posten med kostnadsdrivande försändelser, måste en väldig massa pengar bli över. Och en väldig massa tid. Och då undrar man vad Postens styrelse ska fylla den där tiden med.
Kanske tar styrelsen den jättelika försäljningskassan och sticker till Bahamas. Det finns ingen anledning att sitta i det här jävla efterblivna gubbkeps-landet och häcka.
Det tror jag. Den nya, förmögna, sysslolösa Posten dyker snart upp i ett tropiskt paradis. Säkert som ett brev på Posten.
Ja, på den gamla mossiga Posten, alltså.