Det kommer inte att bli gratis att gå med i Nato
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-13
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Sett ur ett rumänskt perspektiv blir de svenska folkpartisterna ännu underligare.
Jo, jag råkar just nu befinna mig i Rumänien där Nato helt nyligen hade en stor konferens. Två frågor stod på dagordningen. Nya skurkstaters medlemskap och mer trupper från Nato-medlemmarna till Afghanistan, för att avlasta de amerikanska krigsansträngningarna i främst Irak.
Att Rumänien som andra före detta tvångsanslutna medlemsstater i Warszawa-pakten, den sovjetiska motvikten till Nato, ville ansluta sig till den USA-dominerade försvarsalliansen var inte konstigare än att våra baltiska grannar tyckte att det var en utmärkt idé, nämligen en sorts försäkring mot risken för ett framtida mer aggressivt och expansivt Ryssland.
Men billigt blir det ju inte för de nya medlemmarna. Stackars fattiga Rumänien håller nu på att utrustas med amerikanska F 16-plan. Vem eller vilka dessa attackplan skulle sättas in mot i framtiden är ytterst oklart. Inte Moldavien, Ungern, Bulgarien eller Ukraina i alla fall. Men tvångsanslutningen till amerikansk krigsindustri kommer att bli en mycket dyr affär för Rumänien liksom de andra nya medlemsstaterna i Nato.
I Rumänien hade ändå de svenska folkpartisterna haft en del tunga argument på sin sida när de agiterade för anslutning till Nato. Men i Sverige ser det helt annorlunda ut, ändå detta eviga malande på de liberala ledarsidorna om nyttan av att ansluta Sverige till Nato.
En öppen dörr som folkpartisterna galopperar ut och in genom är kritiken mot den konstiga svenska neutralitetspolitiken mellan 1945 och 1995. Det var en märklig uppvisning i politiskt hyckleri. Det var självklart inte så att Sverige stod neutralt mellan västerländsk demokrati och sovjetisk diktatur. Men hyckleripolitiken ledde till en hel serie absurda manövrer i skymundan.
I början av kalla kriget skulle 800 svenska jaktplan fungera som eskort för inflygande amerikanskt bombflyg på väg över Östersjön. I slutet av kalla kriget deltog exempelvis den svenska underrättelsetjänsten på amerikansk sida i Vietnamkriget och allt detta hölls hemligt inte för Moskva, men väl för svenska folket.
Det var en både ohederlig och farlig politik. Den tog emellertid slut 1995 när Sverige blev medlemsland i EU. Sedan dess är vi inte neutrala.
Folkpartisterna är ändå inte nöjda, de vill absolut ha in oss i Nato. När det gäller partiledaren Jan Björklund tror jag man kan förstå varför. Han ville att Sverige skulle skicka trupper för att slåss på USA:s sida i det olagliga kriget i Irak. De liberala ledarskribenterna är mindre öppet krigiska, men väldigt envisa.
De har två öppna argument, förutom kritiken mot den gamla neutralitetspolitiken. De menar att Sverige skulle få ett större inflytande i världen och att våra försvarskostnader skulle minska om Sverige gick med i Nato.
Sverige skulle vara med och ”höja sin röst kring Natobordet”, för att hämta en gripande formulering från en av de liberala tidningarna som tillhör de två mest Natosugna.
Vid detta bord skulle vi dock röstas ner av Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Bulgarien och snart också Albanien. Östeuropéerna har som sagt sina särskilda skäl att på varje punkt sluta upp bakom USA:s önskemål. Sverige skulle som medlemsland i Nato hamna under amerikanskt militärt befäl och därmed få minskad utrikespolitisk självständighet. Det borde vara tillräckligt talande att en av de två stora frågorna på senaste Natomötet just gällde att avlasta de amerikanska krigsansträngningarna i Irak genom att medlemsstaterna sände mer trupp till Afghanistan.
Tanken att det skulle bli billigare att gå med i Nato är än mer förbryllande än liberalernas föreställning om omröstningssystemet i Nato. Rumänerna kommer att få betala skulder till amerikansk rustningsindustri de närmaste hundra åren. Sverige skulle som alla andra nya medlemsstater kollektivanslutas till amerikansk rustningsindustri. Det kommer inte att bli gratis.
Eftersom vår handlingsfrihet skulle minska och våra försvarsutgifter öka vid ett medlemskap i Nato, och eftersom neutralitetspolitiken är död i och med vårt medlemskap i EU – vad är det liberalerna vill egentligen? Vilken övertygelse är det som får dem att tjata år in och år ut om nödvändigheten av att gå med i Nato?
Jag kan bara se en möjlig förklaring. De har sett nyttan av Nato som ett alternativ till FN, en ”de villigas koalition” som då och då kan dra i krig utan FN. Och de vill ställa svenska trupper under amerikanskt befäl.