Någonting inom mig trängtar efter en byst

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det finns inget så poänglöst som en byst. Den är liksom ingenting alls. Den är inte en tavla, men inte en riktig staty heller. Man kan inte använda den till något, annat än att hänga en hatt lite sniskigt på den, för att visa att man är BÅDE kulturell OCH skit-samma. En byst klarar sig inte ens själv.

Den vill ha en nästan lika poänglös möbel, en piedestal, att stå på.

Jag säger nästan lika poänglös, för piedestaler kan man ju ställa blommor på.

Och det är något annat med byster. Något högtidligt och bugande. Man kan ha en målad stridsscen från Napoleonkrigen på väggen. Det betyder inte att man viftar med kokarden åt kejsarens alla påhitt. Om man däremot ställer fram en byst av Napoleon...

Ja. Ni förstår skillnaden. En byst blir ett litet altare. En hyllning. Något man tar av mössan för, när man går förbi.

Därför har jag kämpat mot. Men jag har misslyckats.

Något inom mig vill ha en byst. Eller "vill ha". Det är mer djuriskt än så.

Något inom mig trängtar, längtar, lustar efter en byst.

Helst ska den föreställa en romersk kejsare. Någon av de galnare i gänget, som Nero eller Caligula. Jag vill sitta under bystens kalla öga och skriva.

I stunder av svaghet vill jag kunna möta den döda blicken och bli påmind om vad politik egentligen handlar om.

Men tror ni att det går att få tag på en byst? Tror ni att man kan gå in i vilken lumpbod som helst och rota fram en gipsavgjutning med kladdiga tumavtryck?

Icke. Det finns inga byster. Det råder bystbrist.

Det här är ett mysterium. Det fanns en tid när varje bättre borgerligt hem hade åtminstone en byst. Och någonstans måste den gamla borgerlighetens sterbhus ha tagit vägen. Bysterna kan inte, i motsats till borgerliga dygder och borgerlig bildning, bara gå upp i rök.

- A, du vet, hundar och ungar och så, va. Förr eller senare åker bysterna i backen, vet du, och då...

Det är den enda förklaring man får av "antikhandlare". Och där står de med gravkumlen av sköra soppterriner, kristallvaser och kinesiska urnor bredvid sig, utan att inse hur ohållbart deras resonemang är.

Något är ruttet i den svenska staten. Någon måste ha bestämt att byster är så poänglösa att de är subversiva. Någon har antagligen stuvat undan dem i ett hemligt bergrum.

Och min lust, den bara växer.