Riktiga striden kan börja – efter valet
Den röda mattan ligger inte utrullad för Stefan Löfven om han skulle vinna valet.
Den tuffaste matchen riskerar han att få gå efter valdagen.
I dag är det tre månader och två dagar innan svenska folket utser den nya riksdag som ska leda landet till 2018.
För närvarande har Alliansen en brant uppförsbacke i opinionen och en tredje valvinst förefaller avlägsen.
För S-ledaren Stefan Löfven ser det, i alla fall på pappret, ljusare ut. Enligt den senaste väljarbarometern från Aftonbladet/United minds stöds S, V och MP av mer än varannan väljare, 52 procent.
Bäst går det för V och MP som ligger högt över sina valresultat. Sämst går det för S som ligger på ungefär samma nivå som i valet 2010. Det betraktades då som uruselt.
Löfven ser alltså ut att få förlita sig på antingen kamrat Sjöstedt (V) eller kamraterna Romson och Fridolin (MP) för att bilda regering. Eller på båda två. En renodlad S-regering, som flera LO-förbund i artikeln här intill vill ha, förefaller i dag orealistisk.
Det betyder att om de rödgröna partierna blir större än Alliansen har Stefan Löfven en eller flera riktigt tuffa matcher framför sig.
Riksdagen öppnar den 30 september och bara några dagar senare bör en ny statsministern väljas, en regeringsförklaring läsas upp och en ny regering presenteras.
På bara ett par veckor ska alltså Socialdemokraterna snickra ihop ett regeringsprogram med ett eller två andra partier som visserligen står nära S i vissa frågor. Men långt ifrån i andra.
Vänsterpartiet är det mindre troliga samarbetspartiet. Dels är partiet helt emot alla vinster i välfärdsföretag som finansieras med skatter vilket Socialdemokraterna anser är orealistiskt. Men framför allt finns en kvardröjande misstänksamhet mot V. De uppfattas som opålitliga.
Socialdemokraternas valgeneral Jan Larsson har i en intervju påpekat att mittenväljarna, som S vill nå, inte vill ha dramatiska förändringar. Han varnade också för att ett regeringssamarbete mellan S och V kan bli dyrbar för båda parter.
S får betala för att många uppfattar V som opålitligt. V riskerar en svekdebatt om de inte lyckas driva igenom sin främsta valfråga, förbud mot vinster i välfärden.
Men att snickra ihop en regering tillsammans med Miljöpartiet blir inte heller lätt för Löfven. De utmålas ibland som ”naturliga” samarbetspartners. Men i många fall är det svårt att upptäcka det naturliga.
S vill avveckla kärnkraften i en takt som gör att ekonomin och välfärden inte äventyras, MP vill att flera reaktorer stängs under de kommande fyra åren.
Miljöpartiet kräver att friåret återinförs, det vill inte Socialdemokraterna. Firma Romson & Fridolin vill ha 35 timmars arbetsvecka, Stefan Löfven vill att antalet arbetade timmar ökar.
MP vill utveckla ett ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt. I Löfvens värld är det en utopi.
Miljöpartiet vill ha ytterligare två pappamånader under den kommande mandatperioden. S talar lite flummigt om att uttaget av föräldraförsäkringen måste bli jämställt och att avgörande steg ska tas.
I valet till EU-parlamentet för snart tre veckor sedan, Löfvens första som partiledare, backade Socialdemokraterna. Visserligen blygsamt, 0,22 procentenheter. Men ett av sex mandat gick upp i rök.
I höst kan han, på pappret, vara en vinnare. Men med stora problem att få ihop en regering där de inblandade partierna inte tvingas inleda med att bryta löftena till väljarna.
Lägg till det kraven från ett alltmer högröstat LO och man förstår att Stefan Löfven får det svettigt – även som vinnare.