Norden – ett svart hål för svenskarna

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag lär mig mer finska för varje gång jag går på toaletten. Det handlar visserligen om små framsteg inom tämligen obrukbara ämnen, men ändå. Man kan ju faktiskt hamna i ett läge då det är livsviktigt att kunna säga till exempel intensiv handcreme.

Och då kan jag det. Hoitava käsivoide!

Ni vet, alla dessa schampoflaskor och krämburkar och tandkrämstuber. Av någon anledning som jag inte kan tolka som annat än snålhet försöker tillverkarna klämma in så många nordiska språk som möjligt på etiketter och klisterlappar. Effekten: det blir väldigt svårt att läsa/vanskelig at laese, om man/hvis man säger så/sier saa.

Okej, till saken. Jag satt och kollade på Skavlan, den norske talkshowkungen som sopar banan med sina svenska konkurrenter. Han klarar nämligen genrens fundament, konsten att vara verkligt intresserad av sina gäster.

Däremot klarar han inte att göra sig förstådd för svenska tittare. Åtminstone vågar inte SVT lita på det, utan väljer att texta hela programmet. Vilket slutligen leder mig fram till dagens tema: vår stora okunskap om våra nordiska grannar.

Vem är statsminister i Norge? Vad heter Danmarks motsvarighet till Mat-Tina? Vem ligger etta på norska författartoppen? Nämn ett lag i finska Veikkausliiga?

Erkänn att du fick max ett rätt (det fick jag själv också, innan jag googlade fram svaren).

Det pinsamma uppstår om man vänder på steken, och frågar danskar eller norrmän om Sverige och svenskarna. Dom kan för fasen mer om oss än vi kan själva! Dom tittar på våra kanaler, laddar ner vår musik, läser våra författare och ser våra filmer.

Själva sitter vi och fingrar på det nationella navelludd som kallas Melodifestivalen, men så snart omvärlden ger sig tillkänna slår vi ner blicken och låtsas som att danska är lika obegripligt som swahili.

Detta handlar inte om någon nyvaken nordism från min sida. Jag blir mest förvånad varje gång jag inser hur förfärligt okunniga och ointresserade vi är om hur livet levs i grannländerna. Vår utgångspunkt är fortfarande att Sverige är Nordens mest intressanta land. Jag är inte säker på att resten av världen delar den analysen.

För egen del tänker jag försöka skärpa mig. Skulle till och med kunna tänka mig ett privat studiebesök framåt våren eller sommaren. Det faller dock på sin egen orimlighet, så länge vår valuta är bananrepublikens.