Gurkor är inte våldsamma det är nog påsarnas fel
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-07-28
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Kanske är det rötmånaden. Eller så trädde något nytt miljödirektiv från Bryssel i kraft den första juli. Något har i alla fall hänt med plastkassarna.
För en alldeles vanlig gurka är faktiskt helt ofarlig. Man kan slå folk i huvudet med gurkor, utan att blodvite uppstår.
Gurkor är värdelösa som stickvapen.
Inte ens CIA skulle våga kalla gurkor massförstörelsevapen, även om de växte i Irak.
Råkar man sätta sig på en gurka händer inget allvarligt, förutsatt att den inte balanserar på en av sina ändar. Och det kan den inte. Inte av sig självt. Inte ens det.
Vanliga gurkor är fullständigt, hjälplöst, bortdomnat passiva. Rena grönsaker.
Men så stoppar man gurkan i en plastkasse.
Fram till julis början var det inget problem. Gurkan gjorde vad gurkor gör. Låg håglöst i kassen och såg dum ut. Hela vägen hem. Men så kom juli.
Du kommer där i solgasset med din korrekt packade kasse. Mjölken i botten. Visslar lite på "Möte i monsunen".
Ni vet den där elefanterna, lejonen och gorillan tar över Fritiof Anderssons fartyg. Plötsligt är det nåt som nafsar dig i vaderna. Du tittar ner. En gurka.
På något sätt har den, på bara ett halvt kvarter, penetrerat kassen. Med ett snyggt, rent snitt. Gurkan spänner oblygt hela sin erigerade gröna längd i det fria, som om ni var på Pite havsbad. Själv har du bara att lyfta hela klabbet underifrån. För ni vet hur det är med plastkassar. Blir det väl en reva är det kört. Snart spricker alltihop.
När du kommit hem och packat ur, när gurkan åter gått in i sin naturliga koma, glömmer du förstås bort att kassen är trasig. Så du sätter den i sophinken. Och ett par dagar senare rinner det träck ur kassens sticksår längs dina ben. Hela vägen, tre trappor ned.
Det kan vara gurkorna. Kanske har de inlett ett gerillakrig. Bildat en folkfront. Men jag tror inte det.
Våld strider mot gurkans själva natur. Gurkan är Gandhis grönsak.
Och inga kulturskribenter har ryckt ut för att rättfärdiga gurkornas väpnade kamp. Det är ett säkert tecken. Intellektuella missar aldrig en chans att bortförklara övergrepp om förövarna har ett exotiskt utseende.
Dessutom har samma sak just hänt mig en gång till. Men den här gången var den skyldiga en Risifrutti. En harmlös liten burk mellanmål skar sig genom plasten.
Att tro att gurkorna och Risifruttin samarbetar vore alltför konspiratoriskt. Osannolikt.
Så kvar finns misstankarna mot plastkassarna. Sannolika skäl, tror jag de brukar kalla det. De har stärkts. Misstankarna, alltså. Kassarna har tvärtom försvagats. Och jag vill veta varför.
Inte för min egen skull. Men för att rentvå oskyldiga gurkor i juli.