”Reinfeldt gjorde en Stålmannen”
Fredrik Reinfeldt måste ha gjort som Stålmannen. Klätt om sig i en telefonkiosk och kommit ut i en ny skepnad.
Plötsligt dominerade han. Var fräck, kul och slagfärdig.
I dag är det 87 dagar kvar till valet och det präglade den här riksdagens sista partiledardebatt som, precis som vanligt fick klara sig utan en av politikens viktigaste spelare S-ledaren Stefan Löfven. Han sitter inte sitter i riksdagen.
Det är tråkigt att han inte var med. Ett möte mellan en Reinfeldt på topphumör mot en Löven med segervittring hade förmodligen blivit en debattfest av sällan skådat slag.
Debattkalas blev det i alla fall, dock på en lägre nivå. Och det berodde på det usla opinionsläget för Alliansen.
I Aftonbladet/UnitedMinds ligger Alliansen under de tre rödgröna partierna med nära 18 procent. I Sifo med nära 12 procent. I Mätningarnas mätning, en sammanvägning av flera olika väljarbarometrar, är skillnaden drygt 13 procent.
Lika illa ser det ut om begränsar sig till Moderaterna. I samtliga tre mätningar ligger partiet långt under sitt förra valresultat på 30,1 procent. I United minds är stödet 19,7 procent, i Sifo 21,2 och i Mätningarnas mätning 22,2 procent.
Som statsminister, Alliansledare och partiordförande slåss alltså Fredrik Reinfeldt ur underläge. Ett riktigt rejält underläge dessutom.
Sannolikt var det därför han gick in i telefonkiosken och kom ut i en ny skepnad. För nu slåss Reinfeldt på allvar. För sin regerings överlevnad och för sin egen.
På det personliga planet handlar det bokstavligen om att vinna eller försvinna för Fredrik Reinfeldt.
Katastrofen i EU-valet, då Moderaterna inte ens samlade 14 procent av väljarna, ledde omedelbart på krav att partisekreteraren Kent Persson skulle lämna sin post. Vid en kraftig tillbakagång i riksdagsvalet kommer kraven inte stanna där.
Då kommer många att tycka att det är dags att Fredrik Reinfeldt lämnar efter nästan elva år som partiledare (M).
Fredrik Reinfeldt har, med viss rätt, kritiserats för att inte ta tillräckligt med plats. Man kan förstå hans problem med att stå mitt på scenen eftersom han har en allians att tänka på. Där måste alla ses och synas.
Men Reinfeldt är trots allt statsminister och förväntningarna på en person i den rollen är att han, eller hon, tar plats, syns och märks.
I går var han slagfärdig, vass men framför allt på. Superpå.
Det började redan i replikskiftet med Mikael Damberg (S), som talade i Löfvens ställe. Damberg anklagade M-ledaren för att prioritera skattesänkningar framför skolan och ansåg att det var orsaken till Moderaternas ras i opinionsmätningarna.
En vanlig Reinfeldt, som inte besökt telefonkiosken, hade slagit tillbaka med sakargument och möjligen en viss återhållen hetta.
Nu pikade han, närmast frustande, Damberg för att även S-kurvan viker och slog fast att Socialdemokraterna accepterat 90 procent av regeringens skattesänkningar. Det svarade Damberg av naturliga skäl inte på.
MP:s Gustav Fridolin fick en känga för att hans parti vill sänka arbetstiden. Hur skulle man kunna få ordning på skolan då, om lärarna gick hem redan strax efter lunch, undrade Reinfeldt och fick skrattarna på sin sida.
Jonas Sjöstedt hävdade att arbetsmarknaden blir allt otryggare men inte heller där accepterade Reinfeldt beskrivningen. Han sade att 80 procent har fast anställning och att tryggheten på arbetsmarknaden är hög. Det var nästan som han svors i kyrkan.
Men i själva verket kanske det inte var så stor skillnad i sak som det verkade. Enligt Svenska Dagbladet, som räknat, gick Reinfeldt till attack sju gånger i riksdagens förra partiledardebatt. I den här blev det nio.
Det är alltså stilen som är skillnaden. Den ledsna hunden hade ersatts av en som gillar att bita ifrån.