Northvolt liknar ett gisslandrama
Rädda oss, annars kommer allt att gå åt helvete!
Det är det ungefärliga budskapet från Northvolts ledning.
Tugget känns igen från bankerna under finanskrisen 2008. Det finns ingen anledning att gå på det.
Landets klimatförnekare sitter just nu och gnuggar händerna. Det går nästan att höra ljudet av popcorn-maskinerna när de bänkar sig för att bevittna Northvolts undergång.
Bolagets kris framstår ju som det slutliga kvittot på att den gröna omställningen är en woke-bluff skapad av förvirrade miljömuppar.
De har fel.
Instinkten för alla som oroar sig för klimatförändringarna kan lätt bli att ta Northvolt i försvar.
Det är också fel.
Northvolt har tvärtom spelat alla motståndare till grön industri i händerna.
Tänk er en restaurang som öppnar i en bortglömd stadsdel, som satsar stort med femhundra sittplatser och planer på fler filialer redan från start. När den öppnar är maten halvt otjänlig, väntetiderna oändliga och köket plågat av bränder och tappade kastruller.
Eftersom konkursen därför snabbt närmar sig går ägaren ut i lokalmedia:
”Jag tycker att det är viktigt att alla hjälper till nu, både kunderna och kommunen”.
Det hade sannolikt mötts med hånskratt.
Ändå var det ungefär det han sade, Northvolts grundare och vd Peter Carlsson, när han mötte medierna under den dramatiska måndagen.
”Jag tror att det är ganska viktigt i den här situationen att alla ’stakeholders’, då pratar jag om kunder, investerare, långivare men även den svenska, tyska och kanadensiska staten, är beredda att hjälpa till lite i den här situationen. Det här är strategiskt viktigt för Europa.”
Det han inte nämner är hur ”den här situationen” uppstått. Nämligen genom en rad missgrepp signerade honom själv.
Northvolt är ett företagsekonomiskt dunderfiasko. Bolaget har helt enkelt misslyckats med alla bolags grundläggande uppgift: att få ut produkter med tillräckligt bra kvalitet till kunderna i tid.
Northvolt har hittills bara kommit upp i några få procent av den utlovade produktionstakten och ligger flera år efter tidsplanen.
Northvolt: Ägarna, miljarderna och tragedierna
Det är orsaken till att investerarna tvekar inför att skjuta till mer pengar och till att bolaget måste panikspara. Att bolaget valt att delvis finansiera sin expansion med stora lån har förvärrat läget ännu mer.
Om Northvolt går i konkurs vore det därför helt enligt den marknadsekonomiska läroboken.
Varför är det viktigt att ”alla” hjälper ett sådant bolag?
Andemeningen i Peter Carlssons retorik, som har upprepats gång på gång av alla som på olika sätt är inblandade i Northvolt, är att bolaget är så kallat too-big-to-fail.
Precis som med bankerna under finanskrisen anses konsekvenserna av en kollaps så stora att staten tvingas kliva in.
Det hela påminner om en gisslansituation och väcker frågan om detta hela tiden varit del av av en cynisk plan om något skulle gå snett. Som en slags försäkring.
Northvolt beskrivs ofta som just strategiskt viktigt, inte bara för Sverige utan hela Europa. Hotet är att Kina annars får makten över världens framtida batteriproduktion.
Det ligger en del i det.
Europeiska politiker har varit naiva inför Kinas framfart där industripolitiken länge setts som en del av krigföringen mot väst.
”Vi måste bestämma oss, ska vi i detta geopolitiska läge bara satsa tungt på vårt försvar och på Nato men samtidigt ha främmande makters teknologi i nästan all vår förnybara kraftproduktion och många av våra elbilar, eller om vi ska värna en stark batteritillverkning i Europa”, säger Ebba Busch till Di i samband med ett besök i New York.
Hoppsan! Regeringen jämställer alltså Northvolt med Sveriges medlemskap i Nato.
Om det stämmer kan man undra varför inte staten varit aktiv redan från början i stället för att överlåta denna strategiska uppgift till privata riskkapitalister.
Eller så har Ebba Busch druckit ur Peter Carlssons kran och köpt bilden av att regeringen ”måste” göra något.
En grundregel, oavsett om det är bankirer eller batteridirektörer som tigger pengar från skattebetalarna, är följande: ingen måste ingenting.
Det gäller att hålla huvudet kallt.
Regeringen har tillsatt en krisgrupp för att hjälpa Northvolt. Staten har redan ställt upp med lån från Svensk Exportkredit och garantier från Riksgälden, även om dessa ännu inte är utnyttjade.
Det är möjligt att analysen landar i att Sverige tillsammans med andra länder ska göra mer än så. Men då bör det ställas ett antal specifika krav.
Ledning och styrelse i Northvolt bör bytas ut. Investerare som satsat får skjuta till mer, men avstå en del av vinsten i utbyte mot uppbackning från det offentliga.
Om ingen nappar kan staten erbjuda sig att tillfälligt ta över fabriken i Skellefteå där Northvolt investerat över 50 miljarder kronor. Den går säkert att sälja en dag.
Ett lämpligt utgångsbud är noll kronor.