Hon vill helt enkelt inte
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2005-04-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det finns många skäl för Margot Wallström att säga nej till att efterträda Göran Persson.
Hon vill inte. Hon är lojal mot sitt parti. Och hon vill inte spoliera framtida chanser.
Margot Wallström lämnade svensk politik för sju år sedan. Trots det är hon en av de hetaste kandidaterna till att efterträda Göran Persson när han avgår.
Men på Aftonbladet Debatt i dag säger Wallström bestämt ifrån. I klara ordalag meddelar hon att hon inte vill bli partiledare. Hon vill inte ens vara med i spekulationerna.
Hon vill inte
Det finns många skäl för Margot Wallström att sätta ner foten med en duns.
Det mest uppenbara är att hon faktiskt inte vill.
Margot Wallström, då 34, blev statsråd för första gången 1988. Hon vet, bättre än de flesta, vilket slitgöra det är att vara partiledare och statsminister.
Dessutom har Wallström redan ett mycket bra jobb. Som EU-kommissionens förste vice ordförande befinner hon sig i centrum av europeisk politik. Den tycker hon är både viktig och intressant.
Kris i partiet
Men det kan också finnas andra orsaker till att Margot Wallström på nytt slå fast att hon inte står till förfogande. Hennes parti går i dag genom en djup kris.
Väljarna längtar efter visioner men socialdemokraterna har svårt att leverera. Enligt senaste Sifo skulle bara 31,3 procent rösta på (s) om det vore val i dag, den lägsta siffran sedan maj 1997.
Hon tar sitt ansvar
Så länge Margot Wallström inte solklart tar avstånd från partiledarposten kan medlemmarna fortsätta hoppas på henne som frälsaren, ljuset i tunneln.
Det vill uppenbarligen inte Wallström. Hon tar sitt ansvar som lojal partimedlem. En politisk kris ska inte blomma ut i även en ledningskris.
Men smicker och beröm kan förvrida huvudet på den mest principfaste. Om Margot Wallström trots allt skulle känna sig lockad att efterträda Göran Persson finns ytterligare ett skäl för henne att säga ifrån.
Den som framstått som den mest uppenbara kandidaten har sällan eller aldrig blivit s-ledare. Tage Erlander var liksom Ingvar Carlsson och Göran Persson otippade. Sedan andra världskriget har bara en förhandsfavorit utsetts - Olof Palme.
Ett streck i räkningen
Om Göran Persson var uppriktig när han nyligen sade att han vill att Margot Wallström toppar en valsedel i nästa val är hennes besked ett streck i räkningen. Wallström vill fortsätta i Bryssel.
Men stoppar det den för Göran Persson förödande diskussionen om vem som tar över? Kanske. Men bara tills en ny, het kandidat dyker upp.