Franska kriget mot burkini är bisarrt

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Hur kan det vara förbjudet att visa för lite hud?

I Cannes har ett tiotal kvinnor gripits på stranden de senaste veckorna.

Brottet: de har varit för påklädda.

Bikini-polisen har varit framme och bötfällt flera personer som visat för lite hud.

Sådana bisarra följder har förbudet mot burkini, heltäckande muslimska badkläder, som nu införts i allt fler franska städer. Förutom Cannes är burkinibadare bannlysta på beachen i Leucate, Villeneuve-Loubet och Le Toquets. På Korsika vållade debatten om islamiska simplagg protester och upplopp i helgen, riktade mot öns muslimska befolkning.

Frankrikes premiärministern Manuel Valls fördömer i en intervju burkini som "oförenlig med republikens värderingar". Medan högerextrema Nationella frontens Marine Le Pen bloggar om att den "franska själen" står på spel när folk inte längre ser ut som Birgitte Bardot i havsbrynet.

Det hade kunnat vara sensommarens tramsigaste debatt om den inte hade så obehagliga underströmmar.

Burkinin, som är en bylsig våtdräkt med inbyggd badmössa, har egentligen inget med den afghanska burkan att göra, utan uppfanns av en australiensisk entreprenör som ville ge muslimska kvinnor större rörelsefrihet, inte mindre. På muslimska boutiquen Tahara i Malmö intygar ägaren för mig att kunderna är kvinnor som vill vara aktiva och simma med sina barn. Men även av allt fler svenskar som vill skydda sig mot hudcancer. Kändisar som Nigella Lawson har också kört med burkini som solskyddsfaktor.

Ändå uttalar sig franska politiker flummigt om att halal-badkläder är "ohygieniska" och symboler för islamistisk extremism.

I spåren efter terrordåden som drabbat landet är man alltså inte bara beredd att peka ut solbadande muslimer på Rivieran som hot mot rikets säkerhet.

Utan också införa påbud kring kvinnors klädsel.

Som vilka tokreligiösa, kvinnofientliga moralpoliser som helst.

Natalia Kazmierska