Därför hör man ingen fråga varför
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-21
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Men vad är den här kursen egentligen BRA för?
Kursledaren, kalla honom Conny Consult, flackar med blicken. Leendet försvinner inte, det gör det aldrig, men det stelnar som nattgammal gröt. Conny Consult slår ut med tassarna i den internationella gesten för ”Men det är alldeles självklart”. Som man gör när något inte är alldeles självklart.
Där har ni en scen ni aldrig kommer att uppleva. För det kursas och konferensas friskt på rikets herrgårdar, Finlandsfärjor och spahotell, men ingen bryter Power-Pointandet med ett ”varför?”.
Det handlar om ritualer.
Om ni har sett ”Planet Earth” på tv förstår ni vad jag menar. Jag tänker till exempel på den där paradisfågeln som plockade och fejade och putsade grenar, så att allt var tipp-topp för parningsdansen. Och så satte han i gång, bröstet ut och klackarna i lövverket. Utan att vara någon ornitolog såg man den strikta ritualen. Ingen fri dans, precis.
Så är det på kurs också. Det finns en ritual. Man ska sitta och undra vad det här egentligen är bra för. Man kan slänga ett och annat menande ögonkast. Men man ska inte fråga. Artighet, kanske ni säger. Men det är inte riktigt sant, för sedan, i baren efter sista passet, bjuder ritualen helt om.
Då är det dags att säga det rakt ut: ”Vad är den här kursen egentligen BRA för?” Och så garvar man åt alla dumheter man tvingats lyssna på och chefer som ordnat dem. Man slår fast att den där Conny aldrig kan ha haft något att göra med ”verkligheten”, som förstås är det ställe där man själv råkar jobba.
Någon har en historia om hur en annan Conny Consult på en annan kurs blev helt svarslös när han fick en dräpande kommentar av den sluge historieberättaren, som faktiskt tänkte göra samma sak i dag, men sket i det. Man vill ju inte vara oförskämd.
Sedan är det buffé och kanske bastu och grogg och medan Conny Consult slumrar in på ett X?2000 lockar en och annan paradisfågel med sig konfererande partners till lilla redet.
I det ögonblicket är alla så nöjda att de skulle utvärdera kursen till en trea, eller till och med en treåhalva, av fem. För det hör också till ritualen att man varken tar i för mycket eller för lite.
Och till frukost är alla sådär trygga som man bara blir av att delta i en ritual.
Och det är förstås vad kurserna egentligen är bra för.