Jag hör hur ilskan tjuter som ångvisslor
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-05
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det här med Skandia- direktörerna. För även om man inte äger aktier, eller ens försäkrar sig i det där bolaget, kan man väl ha en åsikt. Alltså, det här med Skandia-direktörerna: Var det inte överdrivet att sparka dem?
Var det inte hellöjligt av oss att vråla AVGÅ, att göra dem till SYNDABOCKAR, att tjata om ANSVAR på just det där sättet? Hade det inte varit bättre att låta dem LÄRA SIG av misstaget? Borde vi inte ha krävt att de skulle ta ANSVAR genom att SITTA KVAR? Har inte alla rätt att få EN ANDRA CHANS? Ingen är ju OFELBAR.
OK, lugn. Jag hör hur ils-kan tjuter som ångvisslor ur öronen på er. Men det där var bara ett experiment. Jag tycker inte att grabbarna på Skandia borde ha kommit undan med en dask på direktörsrumporna. Inte alls. Jag tycker bara att det är intressant att ingen hade lust att argumentera för den linjen när Skandiadebatten var som hetast.
Om man säger så här: nog skulle det ha varit roligt om ett gäng ledarsidor, soffsittare och politiker hade försvarat Skandiadirektörernas rätt att begå misstag? Om en hyfsad andel av offentlighetstyckarna hade påpekat att problemet inte skulle försvinna, bara för att en eller annan direktör fick sparken. Och, förresten, att man faktiskt kan ta ansvar genom att sitta kvar, också. Genom att ta chansen att rätta till det man har gjort fel. Att det till och med är mycket svårare och mognare och finare att sitta kvar. Att det är fegt och ansvarslöst att avgå, bara för att man klantat sig, misskött sitt jobb och levt i en helt annan värld än alla andra.
Nog skulle det ha gjort hela Skandiagrejen mer spännande om välkända opinionsbildare hade ryckt ut och skällt på dem som krävde räfst- och rättarting med direktörerna. Om åtminstone någon politiker föraktfullt hade fnyst om "drevet" mot direktörerna och tydligt tagit ställning för direktörernas rätt - ja, rent av deras skyldighet - att sitta kvar.
Men det gjorde ingen.
Detta, naturligtvis, apropå debatten efter Katastrofkommissionen. Som förstås handlar om en helt annan sak. Eller åtminstone om helt andra människor.
Sådana som inte ska göras till SYNDABOCKAR av något DREV, utan måste få ta ANSVAR genom att SITTA KVAR, som EN ANDRA CHANS att LÄRA AV SINA MISSTAG.