Så slipper han svåra frågor
VISBY. Att tillsätta en kommission låter bra.
Men vart leder det?
Oftast ingenstans.
Regeringen ska i höst, sedan Centern valt ny ordförande, tillsätta en framtidskommission.
Den ska under Fredrik Reinfeldts (M) ledning jobba i 1,5 år och kartlägga de utmaningar som Sverige står inför fram till 2020.
En åldringsexplosion med förmodade påfrestningar för pensionssystemet, ett utanförskap som ofta fortplantar sig till nästa generation, ett resursutnyttjande som fortfarande tär på naturen.
Vem kan vara emot en kommission som skaffar sig kunskap om framtidens påfrestningar? Ingen, absolut ingen.
Syftet är alltså gott. Men är det effektivt? Sannolikt inte.
Under förra mandatperioden tillsatte regeringen ett globaliseringsråd. Det var så viktigt att det fanns med både i valmanifestet och regeringsdeklarationen 2006.
Efter knappt tre år var rådets, som leddes av Lars Leijonborg (FP), slutsatser klara. Är det någon som kommer ihåg vad de kom fram till? Tänkte just det. Det gör inte ens Nationalencyklopedin eller Wikipedia.
Påföljande år tillsatte regeringen den rådgivande Hållbarhetskommissionen. Fredrik Reinfeldt själv blev ordförande.
Satte den några djupare spår i den svenska samhällsdebatten? Det vore en överdrift att påstå.
Precis före regeringsskiftet 2006 lade Oljekommissionen fram sin slutrapport. Den hade letts av dåvarande statsminister Göran Persson (S) och kom bland mycket annat fram till att om IT-systemen byggdes ut så skulle det bli enklare att arbeta på distans och man skulle kunna ha resfria möten.
Har det hänt något? Knappast.
Det kan bero på att den nya borgerliga regeringen inte ville använda sig av kommissionens slutsatser. Men det kan också bero på att de var för urvattnade, för allmänna eller för dåliga för att leva vidare.
I samband med den ekonomiska krisen i början av 1990-talet tillsatte regeringen Bildt en kommission för att komma till rätta med Sveriges ekonomiska problem. Den leddes inte av statsministern utan av ekonomiprofessorn Assar Lindbeck.
Till skillnad från de flesta andra kommissioner fick den mycket stort genomslag i debatten. Men av de 113 förslagen förverkligades ändå bara omkring en tredjedel. Bland dem finns en självständigare Riksbanken och en fortsatt flytande krona.
Men trots detta ganska dystra historiska facit väljer alltså regeringen att tillsätta ännu en kommission. Enligt Fredrik Reinfeldt ska den fungera som en kunskapsbank.
Ur den ska regeringspartierna kunna ösa kunskap för att sedan utforma sin egen, och alliansens politik inför valet 2014. Även andra är välkomna att använda sig av materialet.
Vad resultatet blir återstår att se. Men man kan inte undvika misstanken om att det inte bara handlar om ädel kunskapsinhämtning.
Det kan också handla om att detronisera politiskt infekterade frågor under minst 18 månader.
Flera av de områden som kommissionen ska belysa är desamma som Håkan Juholt (S) har pekat ut som intressanta för Socialdemokraternas nya politik. Innan kommissionen är klar kan alliansen alltså svara på hans attacker med ett undvikande ”arbete pågår”.
Partitaktik och kunskap hand i hand. Kom sedan inte och säg att politik inte är kul. Eller åtminstone intressant.