Kanske är rapmusik egentligen ett skämt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-07-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Häromdagen hörde jag Lennart Swahn intervjua Bob Dylan i radio. Det var i sommarserien Rocklegender. Lennart Swahns första fråga var hur Dylan lyckades få sina byxor så skrynkliga.
Inspelningen var från sextiotalet och man anade att Lennart inte var särskilt imponerad. Lite grann som de där gamla recensionerna som sågade Frank Sinatra på Sverigeturné. Kass röst. Väldigt kort. Ganska ful. Eller de som förklarade att Beatles bara var en fluga. Eller de som dömde ut jazzen som obegriplig negermusik.
Lennart fick nog äta upp det där. Det är därför jag önskar att rap inte vore så oändligt trist.
Jo, visst finns det undantag. Men rapkulturen är makalöst töntig. Platt, dum och barnslig. Och ful.
Kanske är alltihop ett skämt. Kanske var det någon musikmogul som slog vad. "Jag lovar", kanske han sa, "att jag kan sälja vad som helst." "Vadsomhelst?", frågade hans kompis. "Vadsomhelst!", svarade mogulen tvärsäkert. Så tog de några drinkar till och när de vacklade hemåt var det bestämt.
Man undrar vad mogulen tänkte morgonen efter, när han läste avtalet han skrivit under. "Jag lovar", måste det ha stått, "att jag kan göra en världshit av vuxna män i träningsoverall, fetare guldkedjor och fler diamantringar än ryska lyxluder och Fleksneshattar på huvudet. De ska ständigt hälsa på varandra på konstigare sätt än frimurare."
"Jag lovar dessutom", måste det ha stått, "att deras musik ska låta som klacken på Råsunda, att texterna bara får handla om vad de heter, om hur man mördar folk och om hur många brudar de knullat och slagit den senaste veckan. Artisterna ska vara svarta och använda det gamla rasistiska uttrycket "niggers". Orden "bitch", "fuck", "motherfucker", "pussy", "dick", "suck" och "ass" måste finnas med i varje rad."
Det här skedde förstås i USA. Där är såna ord jättespännande.
"Alla bilder och alla musikvideor", måste det slutligen ha stått, "måste vara en parodi på det mest underutvecklat vulgära man kan tänka sig. Tema: lyxvaror, stjärtar och skjutvapen. Men ingenstans, vare sig på bild eller i musik, får humor och självdistans användas."
Musikmogulen ångrade sig kanske. Men ett vad är ett vad. Och nu är vi där vi är. Ur varenda tv och radio strömmar kåtslagskaraoke från en lumparskiva för missnöjda joggingtransvestiter. Välmående vita radikaler tävlar om att tycka bäst om denna fantastiska, svarta kulturform.
Jag vet att jag gör en Lennart Swahn. Men märker ni inte att det är skit?