Hans Werthén, kom tillbaka!

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vi kan ju inte leva på att tvätta varandras skjortor. Det var Hans Werthén, killen som gjorde Electrolux till ett jätteföretag, som sa det.

Gissa om han hade fel.

Men det här var på den tiden när folk visste vad ”ett riktigt jobb” var. Att bygga röjsågar var ett riktigt jobb. Att använda dem var också ett riktigt jobb. Att bygga tvättmaskiner och kylskåp var ett riktigt jobb. Att använda dem var det inte.

”Ett riktigt jobb” skulle lämna tydliga spår, antingen i rostfritt, eller i ett kalhygge. En ren skjorta var ett alldeles för bögigt resultat för att vara ett riktigt jobb. Passa barn var inget riktigt jobb, direkt, men ville man ha ut kvinnsen till löpande bandet måste man ju dumpa arbetskraft på tillväxt någonstans. Att sitta och skriva, i varje fall om det var ord och inte siffror, föll väl under lösdriverilagen.

Och om detta var alla ense. Eller alla och alla. Men staten i sosseform och kapitalet i Wallenbergform, i varje fall.

Sedan blev deras barn alla webbdesigner, HR-supportrar, projektledare, kompetensutvecklare och symbolanalytiker.

Ja, fråga inte mig. Jag fattar fortfarande inte vad en symbolanalytiker gör.

Jag menar GÖR.

På riktigt, alltså.

Och det läggs statsbudgetar och skrivs rapporter. Och den som i ett sådant dokument skulle antyda att vi inte kan försörja oss på att tvätta varandras skjortor, en ”hushållsnära tjänst”, skulle genast låsas in i en bur i den virtuella världen Second Life, tillsammans med nationens sista gruvarbetare, för allmän begapan och begrundan av en tid när livet var så?...

Ja, vad ska man säga? När livet var så bonnigt att saker gick att ta på, rent fysiskt.

Och om detta är alla ense. Numera.

De har säkert rätt. Hans Werthén är i jorden och snart är han bortglömd, för han har varken blogg eller hemsida. Nationen blir allt rikare på att tvätta varandras skjortor och analysera varandras symboler. Framsteg och utveckling. Spetskompetens, spetsteknologi, spets-alltmöjligt.

Och så läser man på Carl Bildts?–?naturligtvis?–?blogg att han ska besöka Sveriges virtuella ambassad i just den där låtsasvärlden Second Life. Han ska bara få sin fantasifigur, sin avatar, konstruerad först. Antagligen av en symbol­analytiker. Och så tänker man att han är utrikesminister.

I Sverige. Här. Nu.

Å, Hans Werthén, vart tog du vägen?

Johan Hakelius