”Obs” i P1 är roligare än penisfodral och strupsång

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det finns ett radioprogram som sänts från Malmö i 2 345 876 år. På ett ungefär. Det puttrar på, som vilken annan världsreligion som helst. Det är en hel del darriga, äldre stämmor som läser upp pamfletter. Darret kanske beror på ålder, kanske på indignation, det är svårt att veta.

Det finns då och då en och annan yngre, nyfrälst, också. De brukar ha mera kallt stål i sina stämmor.

I det här programmet kan man höra vändningar som ”... och när Bertram Brådjup säger ’vi’, menar han sina kamrater i den fjärde trotskistiska internationalen, med vilka han författat ett ekosocialistiskt manifest, som ...” eller ”... jag anser att han och även hans motståndare borde skilja på etablerad och annan religion. Den etablerade religionen har kunnat fungera förtryckande. Den mindre etablerade har ibland utgjort en sorts vänsterflygel ...”

Det där vändningarna liksom bara ramlar ut, utan någon fotnot, som om de vore alldeles självklara.

Ibland stöter man på upplysta lirare som talar om hur intressant det är med ”Ring P1”. Det som sägs behöver kanske inte alltid vara så klokt, erkänner de. Men det är intressant att få höra vad ”folk” tycker. Hur resonemangen går.

De säger det inte förstås rakt ut, men man begriper att de tänker på ”Ring P1” ungefär som på Discovery Channel, eller National Geographic: En möjlighet att få veta lite om de primitiva och lustiga sederna hos ett märkligt naturfolk. Lite penisfodrals- och strupsångsromantik.

Precis så där spännande exotiskt tycker jag det är att lyssna på det här andra programmet, det från Malmö. Det är som att plötsligt bli insläppt i en muggig cykelkällare och få en kopp Tanzaniakaffe tryckt i handen. Komma nära en bortglömd undervegetation av höftledshalta och äggskäggsfläckiga bitterbolsjeviker. Lyssna på dem utbyta signalord och symbolutrop. Känna den kvardröjande doften av pensionerade stencilapparater. Höra dem prassla med osålda bulletiner när Björn Kumm, eller någon annan stående apellist, kallar till ordning.

Trist blir det egentligen bara när de, någon gång

ibland, grips av kollektiv lappsjuka och bjuder in utomstående, kanske till och med från höger.

Men det sker så sällan att man står ut med det också.

”Obs” går i P1 varje vardag, kvart i två. Lyssna du också. Det är roligare än penisfodral.