Polisturbanen kan utlösa en ny storm
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-11
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Man drar sig för att lägga sig i världspolitiken. Svenska tidningar är trots allt fulla med goda råd till Bush, Blair, Berlusconi, Chirac, Chávez, Karzai, Musharraf, Merkel, Rasmussen, Thaksin, Putin och Zapatero. I svaga stunder kan man faktiskt tvivla på att de hinner läsa allt.
Men vi har alla, å andra sidan, en medborgerlig plikt att vara vaksamma. Och efter att ha läst Rikspolisstyrelsens handlingsplan för etnisk mångfald - eller "Polisens övergripande handlingsplan för etnisk mångfald och för att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning", som den egentligen heter - klämtar pliktens klocka för mig.
Det är ett sexsidigt dokument med det sympatiska budskapet att även poliser bör vara snälla mot varandra. Mer precist ska polisen vara "offensiv", "aktiv", "målinriktad", "konkret", "långsiktig" och "tydlig" i sin interna snällhet. Än mer precist ska de poliser som så vill få bära turban.
Det kan verka harmlöst, till och med lockande: alla som minns den förre polistalesmannen Claes Cassels korvgubbemössa, eller som sett länspolismästare Carin Götblad i sin jättelika skärmmössa, välkomnar säkert polisturbanen. Turbaner är eleganta och exotiska. De är också praktiska: stora nog att rymma mängder av den avlyssningsutrustning vår nyfikne justitieminister är så förtjust i. Den polisman som i tjänsten råkar bli inlåst i ett flervåningshus kan rulla upp sin turban - tyget är fem-sex meter långt - och med dess hjälp fly genom fönstret.
Men polisturbanen har en avgörande nackdel. Turbanen var från början ett tecken på att bäraren var rättrogen muslim. Den omges också av strikta regler. En grön turban, till exempel, får endast bäras av profeten Muhammeds ättlingar.
Häri ligger faran. Runt om i vårt land avbildas dagligen polismän, till och med i satiriskt syfte. Ibland med tjänstevapnet, eller åtminstone tjänstebatongen, i handen. Vad händer den dag en av dessa bilder - kanske på en konstapel med grön turban - når arabvärlden? Kommer den inte att se en förbjuden avbild av profeten Muhammed, med vapen i hand?
Vill vi undvika ett religionskrig måste vi diskutera detta. Kanske kan svenska medier självcensurera bort alla bilder på poliser också?