Tänk om EU:s ledare skulle överraska
HARPSUND.
Tänk om EU skulle ta helt nya tag.
Tänk om de skulle få för sig att optiskt förändra bilden av unionen.
Tänk om kommissionen skulle ledas av Christine Lagarde och rådet av Helle Thorning-Schmidt.
Mötet på statsministerns sommarresidens mellan statsminister Fredrik Reinfeldt (M), tyska förbundskanslern Angela Merkel, brittiske premiärministern David Cameron och holländske regeringschefen Mark Rutte slutade som det skulle.
De fyra EU-ledarna slog fast att innehåll skulle komma före person och sedan räknade de upp vilka frågor som de anser att EU ska sätta fokus på under de kommande fem åren.
I korthet kan det beskrivas som stärkt konkurrenskraft genom förbättringar av EU:s inre marknad. Och handelsavtal med raketer på den ekonomiska himlen som Indien och Kina.
Men eftersom innehåll gick före person förblev den stora fråga som hovrade över mötet i den sörmländska sommaridyllen obesvarad. Vill de ha Jean-Claude Juncker som EU-kommissionens nye ordförande eller inte?
Fredrik Reinfeldt tyckte, precis som flera andra mötesdeltagare, att man måste börja med innehållet. Sedan letar man upp en person som man tror kan utföra arbetsuppgiften.
Det låter som rätt tågordning. Problemet är bara att EU-parlamentet har en annan uppfattning. De tycker att man ska börja med person och gjorde det valet för länge sedan.
Vi backar till EU:s senaste fördrag, Lissabonfördraget. Det trädde i kraft hösten 2009 och säger att EU-kommissionens chef ska föreslås av Europeiska rådet (stats- och regeringscheferna) och godkännas av EU-parlamentet. EU-ledarna ska ta hänsyn till utfallet av parlamentsvalet när de utser kandidaten.
Nyordningen har av parlamentet tolkats som att varje partigrupp kan nominera sin kandidat och sedan ska det bli han eller hon. EPP-gruppen, med M och KD som medlemmar, är även efter valet den största och deras kandidat är förre premiärministern i Luxemburg Jean-Claude Juncker.
Han är 59 år, federalist och har varit verksam i EU ungefär hur länge som helst. Han personifierar det som många uppfattar som det värsta med EU. En besserwissermentalitet, att alltid veta bäst och mest.
Sade väljarna att det var det de ville ha i valet? Knappast. Många av de partier som ökade är EU-kritiska, främlingsfientliga, islamofobiska. Det finns ett folkligt missnöje med hur EU fungerar.
Det lär man kväva genom att trampa på i ullstrumporna. Då krävs en signal att EU:s ledare uppfattat budskapet och tar det på allvar.
Nästan bara män förekommer i spekulationerna till EU:s toppjobb. Men det finns undantag. De är förra franska finansministern och nuvarande chefen för Internationella valutafonden Christine Lagarde. Och den danska statsministern Helle Thorning-Schmidt.
Tänk om EU:s ledare skulle överraska. Tänk om de först skulle föreslå att kommissionens ordförande blir Lagarde. Och sen att Europeiska rådets dito blir Thorning-Schmidt. Då skulle det åtminstone se ut som om något hänt och förmodligen hade det gjort det också. Kvinnor har inte samma behov av att imponera på andra som män.
Både Lagarde och Thorning-Schmidt har hittills varit kallsinniga. Men skulle det hålla ända in i mål? Det kan man inte vara lika säker på.
Foto: ANDREAS BARDELL