Ren nostalgicharter när U 137 återkom i rutan
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-10-28
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jaha, 25 år sedan Gåsefjärden. Det var länge sedan man såg en kommendörkapten i spalterna.
Det gick en dokumentär på tv om U 137 häromkvällen. Snacka om nostalgicharter. Truliga, vodkafeta sovjetambasadörer. Sjöofficerare med vad-var-det-vi-sa-leenden. Fälldin, sjunkbomber, hydrofoner och till och med Ola Ullsten.
Bara en sådan sak. Ola Ullsten. Det enda undantaget från principen att naturen genast fyller ett vakuum.
Hade inte ens tänkt titta på det där, men klickade mellan kanalerna och där var bilden av plåtskorven på kobben. Plötsligt kom allt tillbaka. Första gången man hörde ordet "spetsnaz". Nyhetssändningarna som alltid inleddes med en Chinookhelikopter som sakta svepte över en skärgårdsvik. Grumliga bilder av larvbandsavtryck på sjöbotten. Och så alla dessa von Hofstenar, Emil Svenssonar och Agrellar som slogs så att guldgaloner och skepparkransar flög på debattsidorna.
Här är man, inte ens 40, och ändå? Man ville samla sina små omkring sig. Anlägga beredskapsminen, suga lite hårdkokt på tänderna och börja berättelsen om en tid då män var män, marinen inte kallade in krisgrupper så snart en eka sprang läck och ryssen stod vid minlinjen.
"Jo, förstår ni, så här var det?"
Rena Väinö Linna. Det enda som satte stopp var insikten att ingen skulle ha begripit något.
Det snackas mycket om integration och kulturkrockar. Men det är alltid samma sak: Allt som räknas är att man kommer från en annan del av jorden. Är man flykting från svenskt 80-tal, däremot, får man sköta sin egen integrering.
Och lätt är det inte.
Kan man över huvud taget kommunicera med en person som börjar snacka om "Skärgårdsdoktorn" när man nämner Hårsfjärden? Som inte vet vilket dödligt vapen en vanlig tuperingskam är i händerna på en rysk agent? Som kunde snubbla över en tavelförsäljare med slavisk brytning i närheten av ett militärt skyddsområde, utan att reagera? Som förresten aldrig hört begreppet "militärt skyddsområde". Eller "kommendörkapten", för den delen.
Kommer man från Somalia kan man åtminstone erbjuda någon exotisk maträtt.
Men vad ska man locka med från svenskt 80-tal? Smördegsinbakad fläskfilè?
Här är man, inte ens 40. Och man sitter redan och vinterkrigsmumlar för sig själv i ett hörn.