Speer får ursäkta - i vår är det Alan Clark som gäller
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Vad kan man vänta sig i tv:n i vår? Av hemgjord dramatik, alltså. Några Beckfilmer. Nåt av Norén. Bergmanrepriser. Och i kväll Philip Zandén som Albert Speer.
Inte för att jag vill gnälla. Men det är som vanligt: man borde bo i England.
Var ska man börja? Det är inte så lätt när det gäller Alan Clark. För så heter vårens höjdpunkt i England. Kanske ska man börja med hans pappa, Kenneth. Konsthistoriker, så beläst och förfinad att BBC gav honom en tv-serie som hette Civilization. Civilisationen, alltså. Ett nätt litet ämne. Satirtidningen Private Eye utnämnde genast Kenneth till lord Clark of Civilization. Det fick han dras med resten av livet.
Men det här handlar om hans son, Alan. Militärhistoriker. Parlamentsledamot. Minister under Thatcher. Ärkereaktionär. Inte den förfinade typen, som pappa. En politisk fiende sa att Alan "ärvde pappas möbler, men inte pappas huvud".
Mest känd blev Alan för en kärleksaffär med en känd domares fru. Och hennes två döttrar. Samtidigt. Han kallade de tre damerna för "the coven". Coven är en samling häxor.
Det var ingen engångsföreteelse. Nästan allt som rörde sig fick Clark att knäppa upp gylfen. Till och med Margaret Thatchers vrister var "underbara". Och när han gifte sig med sin Jane, följde en älskarinna med på bröllopsresan.
Av någon anledning stod Jane ut i alla år. Och på något sätt med bibehållen värdighet.
Clark själv brydde sig inte om värdighet. Som minister ville han kissa ut genom fönstret på sitt eleganta kontor. Han var full i parlamentet. På sitt slott Saltwood, komplett med vallgrav och påfåglar, samlade han på bilar. Han ville förbjuda pälsmode och rävjakt. Och så påstod han att han var nazist. När tidningen the Guardian anklagade honom för att vara fascist, lyckades han få in en dementi. Den löd såhär: "Jag är INTE fascist! Fascism är för bondknoddar som oroar sig för sin avkastning. Jag är nazist."
Ingen tog det där på allvar. Utom möjligen Alan själv. Han hade två rottweilrar, Hanna och Leni. Leni efter Leni Riefenstahl, Hitlers propagandafilmare. Hanna efter Hanna Reitsch, Hitlers favoritpilot.
Han kallade Afrika för "Bongo-Bongo-land". Det blev skandal. Till Alans förtjusning. Förtjust blev också Gabons president, som råkade heta Bongo. Han skickade Clark en av sina valaffischer med texten "Gagnez avec Bongo - Vinn med Bongo". Alan använde den själv i sin nästa kampanj.
Nu är det fem år sedan Alan Clark dog. BBC har gjort en tv-serie av hans elaka, roliga dagböcker. Den börjar sändas på torsdag. John Hurt, från Elefantmannen, Dogville och en massa andra filmer, spelar huvudrollen.
- Jag gillar personligheter, och man kan inte bli mer personlighet än Alan Clark, säger Hurt.
Nä, just det. Albert Speer får ursäkta. Ska man titta på en nazist i vår, är det Alan Clark jag vill se.