”Finska möbler” lockar svenskar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-06-06
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
En del skyltar är bara desperata chansningar. Engångsförsök. Handtextade skyltar med ”loppis” och en pil, till exempel. Inte ens när någon närig panschis textar skylten i gullig barnhand, för att lura folk att ta hand om garageskräpet, funkar den. Nästa gång man åker förbi slokar kartongen, pilen pekar i backen och färgen gråter övergivet.
Men vissa skyltar är så framgångsrika att de inte bara blir kvar, de förädlas.
Första gången man åker förbi är det kartong, handtextning och bundet med snören. Nästa gång man åker förbi är det masonitskiva, tryckt text på neonfärgad botten och snörena har blivit sådana där hårda plastband, som man antagligen måste köpa en specialapparat för att spänna.
Och sedan, en dag, är det inte längre provisoriskt. Skylten har upphört att vara en glad amatör. Den har blivit en professionell skylt med godkänt typsnitt på någon slags plåt som antagligen passerat EU:s kvalitetssäkringssystem. Man tittar på den i fartblurret genom bilrutan och inser att även om syndafloden kommer, enligt FN:s senaste prognoser, står den här skylten kvar. Den är dyr. Tryggt förankrad i sin egen framgång.
Påfallande ofta står det ”finska möbler” på den.
Jag vet inte vad det är i den svenska folksjälen som gör det, men uppenbarligen är ”finska möbler” ett oemotståndligt lockrop för åtskilliga svenskar. Ser de en skylt följer de den till pilens slutpunkt och fyller lydigt kombin med ”finska möbler”.
Det måste finnas tusentals svenska gillestugor fyllda med ”finska möbler”. Hur skulle annars skylten ha råd med sin klassresa från handtextad kartong till lackerad plåt?
Jag fantiserar om det här ibland. Jag försöker föreställa mig vilka dessa mystiska finskmöblerande svenskar är. Har de några särskilda kännetecken? Hemliga handslag? Finns det ett riksförbund? Och vem har berättat för dem vad ”finska möbler” betyder?
Ingen har berättat det för mig. Jag begriper ju att det är möbler från Finland. Eller åtminstone möbler med något slags finskt ursprung. Men sen då? Snackar vi avancerad design här? Minimalism? Är det Alvar Aalto och Ilmari Tapiovaara? (OK, jag googlade fram det namnet.) Eller är det mer Saarijärvis moar: grovhuggna saker i rejäl furu? Eller något helt annat?
Det måste vara det här de menar med utanförskap.