Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingrid, Inger

Byt inte en håla mot en annan

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-03

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det här är en liten varning till alla er. Ni som sitter där ute i någon håla och drömmer om storstaden. Ni som drömmer om dagen då ni – äntligen – ska bli kvitt den förbannade korvmojen, torget, pizzerian och?... ja, mer finns inte i er håla.

Glöm det, säger jag bara.

Det händer med jämna mellanrum att man slår upp en tidning och där står någon och orerar om Storstaden. Stort S, inte därför att det är en plats, utan därför att det är en livsstil. Ett koncept. ”Spännande” står det alltid någonstans ganska snart i de där artiklarna. ”Puls” brukar finnas med också. ”Anonymitet” dyker upp ibland.

Allt det där som är Storstaden. Platsen med oanade möjligheter, fylld av överraskningar, där skepp möts i natten, bordar varandra och seglar i väg igen i gryningen. Åt olika håll, kurs på nästa bordning.

Jojo.

Det kan förstås handla om London, New York, Barcelona. Det må vara hänt. Men oftast är Storstaden ändå Stockholm. Den lilla köpingen är ju det närmaste vi kommer en storstad.

Göteborg, säger någon? Vissa frågor gör man bäst i att lämna obesvarade.

Nåja, Stockholm, var det. Om man har bott i den stan i sådär tjugo år så läser man det där med stigande förvåning. Har man missat något? Pågår det grejer där ute som man aldrig begripit? Är man döv och blind?

Och när man kliver ut på gatan tittar man sig omkring lite mer noggrant. Man frågar ut folk man träffar om vad de har för sig. Kanske gör man till och med slag i saken och går på något trendigt, nyöppnat ställe.

Men man fattar fortfarande ingenting.

Man har bott här i tjugo år. De flesta andra har gjort det också. Och visst, när man först kom hit var det en del krökande och hånglande. Några uppvaknanden i fel säng och en och annan ny insikt.

Men, ärligt talat, så var det ju i hålan man flydde ifrån också. När man var i den åldern.

Och nu, då? Tja, man frågar folk vad de har för sig. Och de radar upp samma halvdussin ställen som alltid. Precis som man själv skulle göra om man fick samma fråga. Och man gillar de där ställena för där är man hej och tjena med alla, man vet vad man får och?...

Ja, korvmojen, torget och pizzerian, kort sagt.

En varning till alla er som sitter där ute i någon håla. Kom gärna hit. Men inbilla er inte att ni gör något annat än att byta en håla mot en annan.

Johan Hakelius