Norge, ni har fått ett land av oss – lämna kungen i fred
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-04-28
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Den 28:e och i farstun står flåsande fordringsägare. Det är hyra och garageplats. Det är telefon och bredband. Det är den förbannade Radiotjänsten – rätt åt dem att sitta i Kiruna – det är el och vatten, lån och försäkring. Och nu kommer norrmännen också.
Så är det. Inte ens en kung kommer undan i slutet av månaden. OK, han har lite mer att ösa ur. Men å andra sidan är allt så mycket krångligare.
Ta det här med trängselskatterna. Bor man på Drottningholm och jobbar i Stockholms slott blir det lite pengar. Men kan en kung ha en sådan där transponder, som ofrälset limmar fast i rutan? Nä, det går inte. För då krävs autogiro och kungen kan inte ha autogiro. Det handlar om säkerhet och sekretess och allt sådant där som vi, som inte är statschefer, kan strunta i.
Så en gång i veckan, kunde vi läsa i Dagens Nyheter häromdagen, går hovstallmästaren ned till 7-Eleven i Gamla stan och betalar kontant.
Hovstallmästaren heter Mertil Melin. Han brukade vara chef för armén.
Är det konstigt att det klickar ibland, när allt är så krångligt? Även om vår kung, till skillnad från prins Charles, faktiskt har en plånbok.
Är det konstigt att en närsynt polare slinker in på en mack, får syn på några läckra skumdelfiner, och glömmer bort att betala för bensinen?
Inte särskilt.
Och nu står mackkillen där och vill ha sina oljepengar. Precis som alla andra norrmän.
Begripligt, visst. Fast det är den 28:e och även en kung måste bli trött på alla fordringsägare.
Allt detta ståhej för några liter 95-oktanig torsksoppa. Kunde inte norrmännen vara nöjda med det Konungariket Sverige redan givit dem?
Deras land, till exempel.