Liberala pojkar sneglar lystet efter mittens dam
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-02-14
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Så var det dags att tala ut om det här med Maud. Maud. Maudan. Eller Mådan, kanske. Vet inte så noga. Men familjärt ska det vara.
Hårdfakta först: centern fick 6,2procent i gårdagens Sifo. Stillastående, på ett ungefär. I Stockholm är centern borta ur Stadshuset. Partiet har nyligen interngruffat lite om kärnkraften. Inget en vanlig dödlig hetsat upp sig över.
Så ungefär. Inte tristare än partier i allmänhet, men ingen kioskvältare. Och ändå. Det började redan för något år sedan. En liberal pojke jag känner hade träffat Maud Olofsson. Maudan. Mådan. Han hade något lystet i blicken. Erotiskt, ärligt talat. Han slickade sig om läpparna. Ögonen glittrade.
- Mja, sa han.
Det var ett ursäktande litet ljud.
- Mja, det är något särskilt med Mådan, sörru.
Och över alltihop fanns något hemlighetsfullt. Som om det han sett var så raffinerat läckert att det inte gick att sätta ord på.
Det var bara början. Snart var lavinen igång. Ett offentligt kärleksbrev publicerades. Det var en av alla dessa liberala pojkar i en av alla dessa liberala tidningar som skrev det. Han hade sett Mådan på fest. "Du var dansgolvets drottning och hade en cool dräkt", skrev han. Han "vågade inte bjuda upp". Och sedan följde det slag i slag. Liberala pojkar gjorde små inviter. Flört, flört. I tidningar, i TV och i radio. Och överallt det där hemlighetsfulla. Laddade. Förbjudna. Kittlande. Mådan.
Och åmandet och kråmandet bara fortgår. Senast i förra veckan handlade ledaren i Resumé, tidningen för den hippa reklam- och PR-branschen, om Mådan. "Centern har ett gyllene läge" stod det överst. Nederst fanns Viggo Cavling, som skrivit ledaren. Han brukade ha hand om Dagens Nyheters helgbilaga På Stan. Den som ska vara ung, fräck och storstadsfunkig. Inte traditionell Mådan-bygd, om man säger så. Kom inte och säg att det inte betyder något. Men jag förstår ingenting.
Att sex och politik hör ihop är ingen nyhet. Kennedy drog nytta av det. Thomas Bodström höjer pulsen i mer än ett kvinnoförbund. Och det är inget fel på Mådan. Om fler insett att storbystade 21-åringar har minst tjugo år kvar innan de har något att komma med, är väl det bra. Men ändå. Den där tunga andhämtningen. De där våta, trånande blickarna. Center-Mådan från Västerbotten och landets alla storstadsliberala pojkar. Det är oväntat. Som om alla unga liberaler plötsligt fått för sig att bli kära i mamma. Förbjudet. Pulserande. Spännande. Vem trodde att centern kunde väcka sådana lustar?