Ingen dans på rosor att vara Josef Fares

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tänk om du vore Josef Fares. Du har ”Jalla! Jalla!” och ”Kopps” under bältet. Du har just lagt ned din själ på en film med ”en ton som skär som en kniv”, som en recensent skrev. ”Ingen lämnar biografen oberörd.”

Du går upp på morgonen och – ja, inte vet jag vad Josef Fares gör på morgonen, men säg att du rafsar dig lite i skäggstubben, bygger en ostfralla och slår upp tidningen. Kanske hör du till de där regissörerna som påstår att de inte läser om sina egna filmer, men alla fattar ju att det bara är båg. Så du bläddrar lite i tidningen, du tjuvkikar på kulturen – ren nyfikenhet – och ...

Ja, redan rubriken: Fares ”Leo” floppar.

Efter tre veckor har din nya antivåldsfilm ramlat ut från biotoppen. Kvar ligger ”Saw IV”, den fjärde i en rad av detaljerade tortyrfilmer.

God jul.

Kanske har du en annan morgontidning också, så du byter, fast besluten att strunta i kulturdelen. Men den ligger ju där och du kan inte låta bli att glutta.

”Josef Fares två första filmer sågs av närmare 800 000 besökare var”, står det och det känns ju bra. Fast du anar förstås vad som ska komma. Och mycket riktigt: ”Hans senaste, Leo, motsvarar inte alls de siffrorna. Efter tre veckor har filmen setts av 15 600 biobesökare.”

Det står inget om att de där 15 600 var jävligt berörda när de lämnade biografen. Bara att de var 780 000 färre än de 800 000 som gick in i biografen för att se ”Kopps”.

Du har visserligen garderat dig. Du sa, redan i förintervjuerna, att det som räknas inte är antalet biobesökare, utan om de som går dit, hur få de än är, reagerar på det de ser. Men nu sitter du där, vid frukostbordet, och du vet ungefär vad som väntar.

Medlidsamma klappar på ryggen av goda vänner, som är extra noga med att tala om hur skitbra filmen är. Filmkonsulenter med förstående blick och empatiska rynkor i pannan. Skeptiska sneglingar från grabbarna med pengar i Sonet och Memfis, Zentropa och Film i Väst.

Och snart är det juldag. Premiärdags. ”Arn” säljer 1 000 biljetter i timmen, säger SF. 210 miljoner i budget.

Josef Fares är antagligen en storsint kille. Men om du vore Josef Fares, hur lätt skulle du ha att önska mänskligheten julefrid i år? Samma mänsklighet som föredrar ”Saw IV” och rusar till ”Arn”?

Jag skulle åtminstone skita i julkorten.